Clarté

Från Wikipedia
Version från den 9 mars 2017 kl. 18.59 av Meol03 (Diskussion | Bidrag) (→‎Kända clartéister: Lade till Jan Guillou till "kända clartéister)

Clarté, egentligen Svenska Clartéförbundet, är en socialistisk organisation utan partianknytning.[1] Förbundets huvudsakliga verksamhet går ut på att ge ut tidskriften Clarté, och utöver detta anordnar man seminarier och föreläsningar på olika ämnen som är aktuella inom den svenska vänstern. Åsa Linderborg på Aftonbladet sa angående Clarté i en broschyr som getts ut av förbundet att: "Vi lever i ja(g)-sägeriets tidevarv: Förenkla, fördunkla, fördumma! Clarté säger, nu som förr, tvärtom: Försvåra, förklara, förändra! Så får Clarté en ny generation aktivister att öppna sinnet och knyta näven".

Ursprunget

Svenska Clartéförbundet bildades i Sverige 1921 efter fransk förebild, med utgångspunkt i Henri Barbusse upprop för en international för världsfred och hushållsomdaning i socialistisk anda.[1] Clarté fanns en tid i flera länder men levde kvar i Norden och främst i Sverige. Under 1930-talet tog Svenska Clartéförbundet ställning mot nationalsocialismen. Förbundet splittrades 1939 men återuppstod 1944. Många unga socialdemokrater var aktiva även inom Clarté. I Lund var exempelvis Tage Erlander ordförande för den lokala avdelningen under 30-talet. I Uppsala deltog blivande högerledaren Jarl Hjalmarson i bildandet av Clartés lokalorganisation.

Radikaliseringen

Under 1960-talet radikaliserades Clarté och förklarade sig vara en kommunistisk organisation; jfr 68-vänstern. Från sent 60-tal och långt in på 70-talet samarbetade förbundet nära med Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (KFML) (som under samma tid bytte namn till Sveriges kommunistiska parti).

Clarté spelade en stor roll för framväxten av en svensk solidaritetsrörelse mot kriget i Vietnam och var den första organisation som uppmärksammade det som hände i landet. Det var clartéister som anordnade den första demonstrationen för Vietnams frihet, Hötorgsdemonstrationen i juni 1965 och därefter var med om att grunda De förenade FNL-grupperna. Sköld Peter Matthis var under en tid ordförande för Svenska Clartéförbundet.

Ett fåtal medlemmar i Clarté var med om att bilda den s.k. "Rebellrörelsen", som var aktiv 1968 i Uppsala och Lund.

Under den här tiden kom Svenska Clartéförbundet att stå under bevakning av den svenska säkerhetstjänsten.[2]

Clarté som studentorganisation

Clarté var under 1960- och 70-talen också framgångsrikt vid många universitet och högskolor och vann till exempel många mandat i valen till kårfullmäktige vid Stockholms universitet. I Uppsala uppträdde man sedermera under partibeteckningen Argus, och ledda av Stig-Björn Ljunggren fanns man kvar i studentkårens fullmäktige en bit in på 1980-talet.

Nuvarande kurs

Efter en nedgång i verksamheten valde förbundet på 1980-talet en annan väg och bröt 1982 kopplingarna med Sveriges kommunistiska parti, med motiveringen att detta inte längre hade starkt stöd bland studenterna. Enligt egna uppgifter har man numera omkring 200 medlemmar (2011). Clarté är idag ett oberoende socialistiskt förbund. På stämman i Göteborg 2011 valdes en ny förbundsstyrelse bestående av Daniel Cederqvist (ordförande), Mikael Pettersson (Norrköping), Karin Hedbrant (Stockholm), Jonas Lundgren (Stockholm), Magnus Göransson (Lund) och Magnus Nilsson (Malmö).

Förbundet utger fortfarande tidskriften Clarté som kommer ut med fyra nummer årligen. Redaktörer Mikael Nyberg (ansvarig utgivare), Daniel Cederqvist och Olle Josephson.

Kända clartéister

Många välkända personer har varit medlemmar i Clarté. Bland dessa kan nämnas Jan Myrdal, Hans Isaksson, Ture Nerman, Olof Aschberg, Iréne Matthis, Lars Åke Augustsson, Marita Ulvskog, Karin Boye,Vilhelm Scharp, CH Hermansson, Nils Bejerot, Tage Erlander, Harry Schein, Gunilla Palmstierna-Weiss, Stellan Arvidson, Jarl Hjalmarson och Jan Guillou

Kuriosa

Jan Guillous fiktiva svenska underrättelseofficer Carl Hamilton var i sin ungdom aktiv i Clarté. Clarté figurerar med jämna mellanrum i olika historiska romaner och faktaböcker. Bland dessa kan även nämnas Spionen på FRA av Anders Jallai.

Källhänvisningar

Externa länkar