Karstseglare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Cookseglare)
Karstseglare
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSeglar- och kolibrifåglar
Apodiformes
FamiljSeglare
Apodidae
SläkteApus
ArtKarstseglare
A. cooki
Vetenskapligt namn
§ Apus cooki
Auktor(Harington, 1913)
Synonymer
  • Apus pacificus cooki
  • Cookseglare

Karstseglare[1] (Apus cooki) är en fågel i familjen seglare.[2][3] Fågeln häckar i kalkstensgrottor i delar av Sydostasien. Den behandlades tidigare som underart till orientseglaren, men urskiljs allt oftare som egen art.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Karstseglaren är en stor och mörk seglare med långa lieformade vingar och en kluven stjärt som dock oftast hålls stängd i flykten. Fjäderdräkten är övervägande svart med askgrå strupe och ett smalt vitt band på övergumpen. Arten skiljer sig från taggstjärtseglare i Hirundapus genom proportionellt längre vingar, längre och slankare kropp samt mycket längre stjärt. Närbesläktade orientseglaren har bredare och mer lysande vitt på övergumpen liksom vitare strupe. Diagnostiskt är svag grönaktig glans på ryggen, men det är svårt att se i fält. Bland lätena hörs tunna ljusa toner liksom raspiga drillar.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i Thailand, Myanmar och Indokina samt på öarna Hainan och Lan-yü.[2] Tidigare betraktades den som underart till orientseglare (A. pacificus) och vissa, som BirdLife International, gör det fortfarande. Genetiska studier visar dock att den står närmast arten mörkryggig seglare.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Karstseglaren ses över lägre bergstrakter, skogar och öppna ytor. Där fördosöker den vanligen högre än sina släktingar, framför allt vintertid. Arten är flocklevande, även om den vanligen ses i smågrupper om tre till fem individer, ibland tillsammans med andra seglare som husseglare. I Myanmar har den noteras ihop med hussvalor och trädseglare.[6][4]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Karstseglaren häckar unikt för Apus-seglare nästan uteslutande i kalkstensgrottor. Där kan kolonierna vara mycket stora, i Myanmar med tusentals individer.[6][4]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN behandlar den ännu inte som god art, varför den inte placeras i någon hotkategori.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar John Pemberton Cook (1865-1924), brittisk teplantageägare i Indien, skogsofficer i Burma, kaffeplantageägare i Kenya, storviltsjägare och fältornitolog.[7] Fram tills nyligen kallades den cookseglare även på svenska, men justerades 2022 till ett enklare och mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  3. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v12.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.2.
  4. ^ [a b c] Kirwan, G. M., P. Chantler, and E. de Juana (2020). Cook's Swift (Apus cooki), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.cooswi1.01
  5. ^ Päckert, M., J. Martens, M. Wink, A. Feigl, and D. T. Tietze (2012). Molecular phylogeny of Old World swifts (Aves: Apodiformes, Apodidae, Apus and Tachymarptis) based on mitochondrial and nuclear markers. Molecular Phylogenetics and Evolution 63(3):606–616.
  6. ^ [a b] Smythies, B. E. (1986). The Birds of Burma. Third edition. Nimrod Press, Liss, UK.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]