Dödskalleapor

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Dödskalleapor
Black-capped Squirrel Monkey+baby (Saimiri boliviensis).jpg
Saimiri boliviensis, med ungdjur
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningHaplorhini
InfraordningBrednäsor
Platyrrhini
FamiljCebusliknande brednäsor
Cebidae
SläkteDödskalleapor
Vetenskapligt namn
§ Saimiri
AuktorVoigt, 1831
Hitta fler artiklar om djur med

Dödskalleapor eller ekorrapor (Saimiri) är ett släkte i ordningen primater med fem arter. Tillsammans med släktet kapuciner utgör de familjen cebusliknande brednäsor (Cebidae).

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Saimiri sciureus

Dödskalleapor kan bli 23 till 37 centimeter långa. Sen tillkommer en 35 till 42 centimeter lång svans. Pälsen är kort och tät. Dödskalleapans nos är svart och hjässan mörk. Ansiktet och öronen är vita och kroppen gulbrun till gulgrön med en antingen vit eller lite gulvit undersida. Den har fått sitt namn efter ansiktet. Anmärkningsvärt är att deras hjärnvikt är störst i förhållande till kroppsvikten av alla primater. Förhållandet är 1:17 medan det hos människan ligger vid 1:35.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

De lever i djungeln i norra och centrala Sydamerika, söderut till Bolivia och Brasilien. De finns också i Centralamerika, norrut till Costa Rica.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

De lever i flockar på ungefär 30-40 djur i fuktiga skogar och längs flodstränder. De äter frukter och insekter. Ibland tar de även nötter, knoppar, ägg och mindre däggdjur. Trots namnet dödskalleapa är de väldigt livliga apor.

I motsats till andra primater använder de svansen inte som griporgan under klättringen utan för att hålla balansen och ibland som redskap. Dödskalleapor rör sig mycket snabbt i träden och fick därför namnet ekorrapor. För att skydda sig mot rovfåglar, som är deras största fiender, har dödskalleapor olika läten.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Den yttre systematiken för släktet dödskalleapor är omstridd. Enligt Geissmann (2003) bildar de tillsammans med släktet kapuciner familjen cebusliknande brednäsor (Cebidae).[1] Enligt Wilson & Reeder (2005) räknas även kloapor till samma familj.[2]

Båda auktoriteter räknar fem arter till släktet och delar de i två grupper som skiljs efter andelen vit päls över ögat. Hos sciureus-gruppen bildar den vita pälsen en hög båge och hos boliviensis-gruppen är ringarna kring ögonen smala.[1]

  • sciureus-gruppen
    • Saimiri sciureus förekommer i norra Sydamerika. Den används ofta som försöks- eller husdjur och finns även i många djurparker. På grund av deras stora levnadsområde är populationen relativt säker.
    • Saimiri oerstedii lever i Costa Rica och Panama vid Stilla havets kustlinje. Ryggen är rödaktig och huvudets topp är mörkt. Denna art räknas en tid av IUCN som starkt hotad men listas idag som sårbar (vulnerable).[3]
    • Saimiri ustus lever vid Amazonfloden och i sydvästra Brasilien. Den kännetecknas av en gul rygg.
  • boliviensis-gruppen

Dödskalleapor och människor[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1970-talet fångades flera tusen individer som sedan hölls som sällskapsdjur eller som användes för djurförsök. Antalet minskade efteråt starkt men fortfarande jagas de i viss mån för köttets skull. Ett större hot är skogsavverkningar i deras levnadsområde.[5] IUCN listar två arter som sårbar (vulnerable), en som nära hotad (near threatened) och två som livskraftig (least concern).[6]

En känd dödskalleapa är den påhittade Herr Nilsson i filmerna baserade på Astrid Lindgrens böcker om Pippi Långstrump.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 10 oktober 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Geissmann (2003)
  2. ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Saimiri
  3. ^ Saimiri oerstediiIUCN:s rödlista, auktor: Primate Red List Authority (2000), besökt 5 oktober 2008.
  4. ^ Saimiri vanzoliniiIUCN:s rödlista, auktor: Primate Red List Authority (2000), besökt 5 oktober 2008.
  5. ^ Nowak, R. M. (1999) ss.555-557 delvis online
  6. ^ SaimiriIUCN:s rödlista, besökt 27 november 2011.
  7. ^ Så gick det sedan för skådisdjuren, Sveriges Radio 2013-11-28

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]