DSG-växellåda

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Partiellt tvärsnitt på en 6-växlad DSG-låda från VAG. De koncentriska flerskiviga kopplingarna har sektioneras, tillsammans med mekatronik-modulen. bilden visar också det extra kraftuttaget för att distribuera vridmomentet till en annan hjullaxel, för applikationer med fyrhjulsdrift.
Schematiskt diagram av en dubbelkopplingstransmission
Dubbelkopplings-växellåda:
M: Motor
A: Primär drivaxel
B: Dubbelkoppling
C: Slutdrev
D: Mellandrev för jämna växlar
E: Mellandrev för udda växlar
F: Utgående axel

En DSG-växellåda (engelska: Direct-Shift Gearbox, tyska: Direkt-Schalt-Getriebe), ofta förkortat DSG, är en elektroniskt styrd växellåda med dubbla kopplingar och med två ingående axlar.[1][2] Växellådans i- och urkoppling sköts helt automatiskt och valet av utväxlingsförhållande sköts antingen automatiskt eller semiautomatiskt via rattpaddlar eller växelväljarspak.[3][4] Den första egentliga dubbelkopplade växellådan konstruerades av Porsche på 1980-talet för deras tävlingsverksamhet med modell 962.

Principiellt är det egentligen två separata manuella växellådor (och kopplingar), som är ihopbyggda och arbetar som en enhet. Dagens DSG-växellåda är konstruerad av BorgWarner,[4] och var från början licensierad till VAG-koncernen. Genom att använda två oberoende kopplingar, kan en DSG-lådas ena sida ha nästa växelläge redo för en snabbare växlingsfas och behöver inte använda någon momentomvandlare som i en konventionell planetväxel-baserad automatväxellåda.[1]

Applikationer[redigera | redigera wikitext]

VAG-fordon med DSG-växellåda:

Audi[redigera | redigera wikitext]

Audi använde från början uttrycket DSG, men döpte sedan om växellådstypen till "S tronic".

Bugatti[redigera | redigera wikitext]

SEAT[redigera | redigera wikitext]

Škoda[redigera | redigera wikitext]

För- och nackdelar[redigera | redigera wikitext]

Fördelar

  • Bättre bränsleekonomi (upp till 15 procents förbättring) jämfört med en konventionell automatväxellåda.
  • Ingen förlust av vridmoment mellan motorn och drivhjul vid växling.
  • Snabb uppväxling (8 millisekunder) vid övergång till ett förvalt växelläge.
  • Smidigt växlingsförfarande.
  • Konsekvent växlingtid på 600 millisekunder, oavsett gaspådrag eller driftläge

Nackdelar

  • Något lägre verkningsgrad jämfört med en konventionell manuell växellåda, särskilt på våt-koppling varianter (på grund av ett visst motstånd i den våta lamellkoppling som inte är i ingrepp)
  • Dyra specialoljor till växellådan (smörjmedel med särskilda tillsatser behövs, som i modeller med våtkoppling kräver regelbundna förhållandevis täta oljebyten).
  • Relativt dyra att tillverka, som därmed ökar fordonspriset
  • Relativt lång växlingstid till ej förvalda (oförutsedda) växellägen (ca 1100 ms, beroende på situation).
  • Vridmomentets hantering innebär kapacitetsbegränsningar för senare motormodifieringar.
  • Mekatroniska problem i tidigare enheter, som krävde att man bytte växellåda.
  • Den 7-växlade varianten från VAG med modellbeteckningen DQ200 har flitigt figurerat i svensk motorpress som en växellåda med mycket problem.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]