Damavallaby

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Damavallaby
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tammar moving.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Pungdjur
Marsupialia
Ordning Fåframtandade pungdjur
Diprotodontia
Familj Kängurudjur
Macropodidae
Släkte Macropus
Art Damavallaby
M. eugenii
Vetenskapligt namn
§ Macropus eugenii
Auktor (Desmarest, 1817)
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Damavallaby (Macropus eugenii[2][3][4][5]) är en pungdjursart som först beskrevs av Anselme Gaëtan Desmarest 1817. Macropus eugenii ingår i släktet Macropus och familjen kängurudjur.[6][7] Inga underarter finns listade.[6]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 52 till 68 cm och en svanslängd av 33 till 45 cm. När den står på bakbenen är den cirka 45 cm hög. De minsta fullvuxna individerna väger cirka 4 kg. Honor är något mindre än hannar och med en maximal vikt av 6,9 kg även lättare. Hannar kan väga upp till 9,1 kg. Damavallabyn kännetecknas av ett litet huvud, stora öron och en svans som blir smalare mot spetsen. Pälsen är på ovansidan grå till gråbrun och på buken ljusare grå till gul. Kring extremiteterna finns vanligen en röd skugga. Arten har liksom andra släktmedlemmar långa och kraftiga bakre extremiteter för att hoppa.[8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna vallaby förekommer i sydvästra Australien men hade där tidigare ett tydligt större utbredningsområde. Arten lever även på några mindre öar i regionen samt på Kangaroo Island. Populationen på fastlandet dog ut under 1930-talet. Året 1870 hade kolonialpolitikern Sir George Grey flyttad en population till Kawau Island som tillhör Nya Zeeland. Dessa populationer som nu lever på Australiens fastland blev återintroducerad med hjälp av exemplar som hämtades från australiska öar och från Kawau Island.[1][9] Utbredningsområdet är delvis täckt av träd och buskar men arten håller sig vanligen till de öppna gräsmarkerna.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hannar och honor bildar flockar och inom flocken upprättas en hierarki. Den största och kraftigaste hannen är flockens mest dominanta djur. För att avgöra positionens i hierarkin utförs även rituella och allvarliga strider. Under de senare drar motståndarna varandra med framtassarna i huvudet och de sparkar med bakbenen mot varandra. Detta beteende används även mot fiender som dingon. Med sina skarpa klor kan vallabyn skada dingon allvarlig. En flock kan ha upp till 50 medlemmar och reviret är maximalt 100 hektar stort.[8]

Damavallabyn äter blad och andra växtdelar. Den är främst aktiv på natten.[8]

Flockens alfahanne är den förste som får para sig med en hona. Honan parar sig däremot flera gångar, även med andra hannar från flocken. Embryons utveckling vilar en längre tid när honan har en diande unge i pungen (marsupium). När syskonet lämnar pungen börjar den egentliga dräktigheten som varar i 25 till 28 dagar. Honan föder oftast en enda unge som är underutvecklad och som kravlar till pungen. Ungen stannar 8 till 9 månader i pungen och den får ytterligare en eller två månader di när den främst lever utanför pungen. Könsmognaden infaller för honor efter cirka 9 månader och för hannar efter ungefär två år.[8]

Damavallabyn och människor[redigera | redigera wikitext]

Arten står liksom andra kängurur i konkurrens med betande tamfår. De kan minska fårens tillgång till föda betydlig. Damavallabyn jagas av människor för att förbättra fårens situation samt även för hudens skull som förarbetas till läder.[8] Djuret påverkas negativ av introducerade fiender som rödräven och tamkatten. Några exemplar dör under okontrollerade bränder eller i trafiken.[1]

För att bevara arten placeras gift mot rävar i Damavallbyns utbredningsområde. Djurets återintroduceras i områden där det var utdött. Damavallbyn förekommer i två nationalparker och i andra naturskyddsområden. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Damavallyn var det första australiska pungdjuret och det andra pungdjuret överhuvudtaget som fick sitt genom kartlagt.[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] 2008 Macropus eugenii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b c d e] Annette M. Labiano-Abello (1999). ”Tammar wallaby” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Macropus_eugenii/. Läst 9 november 2017. 
  9. ^ ”Conservation genetics – molecular detectives at work”. Conservation genetics – molecular detectives at work. Australian Academy of Science. Arkiverad från originalet den 29 May 2012. https://web.archive.org/web/20120529185835/http://science.org.au/nova/044/044key.htm. Läst 7 november 2017. 
  10. ^ Mark Eldridge (2017) The Tammar Wallaby, one species or two?, Australian Museum

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]