Dannemora kyrka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Dannemora kyrka
Kyrka
Dannemora kyrka
Dannemora kyrka
Land Sverige Sverige
Län Uppsala län
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Uppsala stift
Församling Dannemorabygdens församling
Plats Mumsarby 100, 748 93 Österbybruk
 - koordinater 60°11′2.7″N 17°48′50.4″Ö / 60.184083°N 17.814000°Ö / 60.184083; 17.814000
Invigd 1400-talet
Bebyggelse-
registret
21300000003528
Interiör från Dannemora kyrka.

Dannemora kyrka är en kyrkobyggnad utanför Dannemora i Uppsala stift och tillhör Dannemorabygdens församling. Kyrkan ligger några kilometer från Dannemora, 1,5 km söder om länsväg 292 och strax väster om Dannemorasjön. På en höjd sydost om kyrkan står klockstapeln som byggdes år 1753. Storklockan göts om 1843 och lillklockan år 1790, båda i Stockholm.

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Äldre inventarier tyder på att en tidigare kyrka har funnits. Den befintliga kyrkan är en enskeppig salkyrka med sakristia i norr och vapenhus i söder med huvudingång. Byggnadsmaterialet är oputsad gråsten med valv, omfattningar och gavelrösten av tegel, de senare dekorerade med vitputsade blinderingar. Sadeltaken är täckta med spån och har ursprungliga, breda vindskivor av trä. Kyrkorummet med kor i samma höjd och bredd som långhuset uppfördes troligen i slutet av 1400-talet. Samtidigt byggdes sakristian, vars portal vidgar sig i flera språng. Alla byggnadsdelar välvdes, långhuset med speciellt konstfulla stjärnvalv. Några decennier senare, i början av 1500-talet, tillkom det kryssvälvda vapenhuset. Planformen, byggnadsmaterialet och blinderingarnas typ gör Dannemora kyrka till en typisk senmedeltida kyrkoexteriör i Uppland.

Interiör[redigera | redigera wikitext]

Ett originellt drag i interiören utgörs av den höga, spetsbågiga öppning som skiljer kor och långhus. Det mest karaktäristiska för kyrkans interiör är kalkmålningarna som är sällsynt talrika och nästan heltäckande. Målningarna med starka färger tillkom på 1520-talet hör till den så kallade Tierpsskolan och kan beskådas i både kor, långhus och vapenhus. De har aldrig varit överkalkade men under årens lopp genomgått hårdhänta restaureringar. På 1800-talet genomfördes ett antal hårdhänta renoveringar av interiören och dagens utseende fick den vid en renovering 1957 som i stort gick ut på att återställa de hårda ingrepp som skett under 1800-talet. För övrigt präglas interiören av barockpredikstolen från 1680-talet och den originella utsmyckningen från 1730-talet kring fönstret ovanför altaret och av de samtida, höga s.k. pyramiderna på de främst på de slutna bänkraderna. Läktaren är från 1892.

Inventarier[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Internet[redigera | redigera wikitext]