David av Munktorp

David på dopfunten i Munktorp

David i Överselö kyrka

Sankt David av Munktorp var enligt hans helgonofficium en engelsk cluniacensmunk som tillsammans med Sankt Eskil och Sankt Botvid av Sankt Sigfrid i Småland sändes ut för att kristna mälarlandskapen.

Enligt detta skall han efter Sigfrids systersöners martyrium begett sig till Sverige för att själv bli martyr. Av Sigfrid skall han ha sänts till "Snävringe kyrka" (Snevringe härad). De medeltida kalendarierna utpekar honom som präst i Munktorp, och Munktorps kyrka anges även som hans gravplats.

På en 1510 av dekanen i Västerås uppsatt bildsten bär han abbotens ämbetsdräkt, med abbotstav i ena handen och bok i den andra, och sägs där också vara abbot för ett cluniacenskloster, det är dock högst osäkert om detta På huvudet bär han ofta en biretta. Hans dödsdag firas den 25 juni.

Ryktet om Sankt David var så grundmurat att Biskop Birger Magnusson 1463 begärde att få överföra hans ben till Västerås domkyrka, som saknade reliker av en helig man. En uppgift från 1542 säger att hans kranium och en arm har förflyttats från Munktorp. I närheten av Munktorp finns Sankt Davids källa, vilken utpekas som platsen för Davids dopverksamhet. Hans festdag är den 25 juni.

Det är oklart när David skall ha levat Johannes Messenius uppger att han skall ha dött 1025, men det kan inte stämma med att han tillhörde clunicensorden. Uppgiften att David skall ha varit Västerås förste biskop kan avfärdas, de härrör från den ökände dokumentförfalskaren Nils Rabenius. Om han varit en historisk person är det troligare att han levat i slutet av 1000-talet.

Avbildningar finns av honom i bland annat Munktorps kyrka (dopfunt från 1300-talet), Tensta och Ärentuna kyrka (kalkstensmålningar). Kyrkorna i Munktorp (Västmanland) och Tensta (Uppland) är helgade åt Sankt David.

Breviarier

I ”Breviarium Upsalense” och ”Breviarium Arosiense” står att läsa att David blev ett föredöme som munk inom cluniancensorden. När han får höra att Sankt Sigfrids systersöner, Unaman, Sunaman och Vinaman, lidit martyrdöden i Värend beger han sig till Sverige. Deras martyrium avskräcker honom inte, utan snarare lockar. Till slut kommer han till Västmanland och bosätter sig i Snevringe härad och Munktorp, där han bland annat bygger en kyrka. "Nu gick han om dagarna omkring i byarna och gårdarna, predikade Guds ord, omvände och döpte, men om nätterna låg han vaken i bön och anbefallde under tårar åt Guds beskydd sig själv och sina många andliga barn". Han reste från Britannien till svearnas land och där förde många tusen människor till kristen tro och att han sedan "mätt av år flyttade hem till paradiset".

Mirakelsamlingar

I mirakelsamlingar över David berättas hur han släckte eldsvådor, botade sinnessjuka, räddade ett barn som fallit ner i en brunn och hur han fick ett annat barn som svalt en nål att hosta upp det. David var lite tankspridd och även närsynt – vid ett tillfälle hängde han upp sina vantar på en solstråle istället för på spiken. De hängde kvar när hans tjänare skulle hämta dem.