De vandrande städerna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
De vandrande städerna
FörfattarePhilip Reeve
OriginaltitelMortal Engines
OriginalspråkEngelska
ÖversättareLena Karlin
IllustratörDavid Frankland
LandStorbritannien Storbritannien
GenreScience fiction
FörlagScholastic
Utgivningsår16 november 2001
Utgiven på
svenska
2006
HuvudpersonerHester Shaw, Tom Natsworthy
UtmärkelserALA Notable Books for Children
Nestlé Smarties Book Prize
Del i serie
Ingår i serieDe vandrande städerna[1]
Del1
Föregås avNight Flights
Efterföljs avFörrädarens guld

De vandrande städerna (originaltitel: Mortal Engines) är den första delen av De vandrande städerna, en bokserie av Philip Reeve.[1][2]

Den första boken De vandrande städerna belönades med en Nestlé Smarties Book Prize och ALA Notable Books for Children och var nominerad till en Whitbread Children's Book Award.[3][4]

Titel[redigera | redigera wikitext]

Bokens andra titel, Mortal Engines, kommer ursprungligen från William Shakespeares Othello.

Berättelse[redigera | redigera wikitext]

Sankt Paulskatedralen är en av de byggnader som överlevde Sextiominuterskriget.[5]

Boken utspelar sig i framtiden där en förödande konflikt, känt som "Sextiominuterskriget", har reducerat jorden till en ödemark som består av lera och träskmarker.[6] Detta har gjort att de flesta människorna lever i städer som rör på sig med hjälp av hjul. För att hitta resurser förflyttar sig städerna från en plats till en annan. Det förekommer strider mellan städerna som följer den "kommunala utvecklingsläran", en sorts darwinism som innebär att man livnär sig på städer genom att erhålla stadens tillgångar och förslava dess befolkning.[7] I böckerna följer läsaren Thomas "Tom" Natsworthy som till en början bor i London.[8] Han är föräldralös och en "tredjeklasslärling", den lägsta rangen i lärlingssystemet som omger invånarna i London. Varje person är också en medlem av de fyra olika gillen som gör att man kan vidareutbilda sig. Tom är en gillesmedlem av Londons historiker.[6]

Handling[redigera | redigera wikitext]

När serien inleds har London tagit över staden Salthook. Tom befinner sig på en gata där det berättas om nyheten. Han hade vid ett tidigare tillfälle arbetat på museet i London och sedan obemärkt tagit sig ut till gatan. Därefter hamnade han vid en park med utkiksdäcken. De användes för att Londonborna ska kunna gå ut och titta på omgivningen. Tom såg striden mellan de två städerna. I den stora folkmassan vid gatan mötte han mobbaren Herbert Melliphant som blir osams med honom. Det slutar med att Tom får en bestraffning som var att arbeta på platsen där man monterade ner de städer som London hade fångat in. Vid platsen träffade han chefshistorikern Thaddeus Valentine som är känd för sina arkeologiska fynd. De forna invånarna i Salthook var på en station som registrerar nya invånare. Flickan Hester Shaw är vid registreringen. Hon har en dolk som hon tar fram och hugger Valentine när han går fram till henne och frågar efter fynd som historikergillet kan tänkas köpa. Tom blir indragen efter att han försökt följa efter Hester som tar sig till ett räcke och hoppar ner till ödemarken. Tom är vid räcket och har fått veta att Valentine har långt innan skadat Hester som har ett stort ärr tvärs över ansiktet. Tom konfronterar Valentine som knuffar ner honom till ödemarken. Tom måste hjälpa Hester för att få veta vilken information som hemlighålls av Valentine.

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Handlingen i De vandrande städerna täcker ungefär hela den första säsongen av film Mortal Engines. Den 24 oktober 2016 meddelades det att Jackson ska producera och skriva manuset till filmen. Christian Rivers anlitades som regissör.[9] Releasedatumet blir den 14 december 2018.[10] Rollerna Tom och Hester ska spelas av Robert Sheehan samt Hera Hilmar.[11][12]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Hungry City Chronicles / Mortal Engines Quartet. Läst 23 november 2019.
  2. ^ Baker, Deirdre (4 augusti 2012). ”More, What Came from the Stars, Summer of the Gypsy Moths, Mortal Engines, The Girl With Borrowed Wings: mini reviews”. Toronto Star. Toronto, Ontario. https://www.thestar.com/entertainment/books/article/1235535--more-what-came-from-the-stars-summer-of-the-gypsy-moths-mortal-engines-the-girl-with-borrowed-wings-mini-reviews. Läst 9 augusti 2012. 
  3. ^ ”(Peter Jackson Sets Sights on Post-Apocalyptic Terror)”. Bloody Disgusting. Arkiverad från originalet den 24 december 2009. https://web.archive.org/web/20091224075535/http://www.bloody-disgusting.com/news/18478. Läst 22 december 2009. 
  4. ^ ”2004 Notable Children's Books”. Association for Library Service to Children (ALSC). http://www.ala.org/alsc/awardsgrants/notalists/ncb/ncbpastlists/2004ncblist. Läst 22 januari 2020. 
  5. ^ Owen Williams (22 december 2009). ”Peter Jackson Developing Mortal Engines”. Empire. http://www.empireonline.com/movies/news/peter-jackson-developing-mortal-engines/. Läst 29 maj 2017. 
  6. ^ [a b] Adam Holmes (1 november 2016). ”Peter Jackson Has Found His Next Movie, Get The Details”. Cinema Blend. http://www.cinemablend.com/news/1576990/peter-jackson-has-found-his-next-movie-get-the-details. Läst 1 juni 2017. 
  7. ^ Rhys (9 oktober 2010). ”An Interview with Philip Reeve”. Thirst for Fiction. http://www.thirstforfiction.com/interview/an-interview-with-philip-reeve. Läst 31 maj 2017. 
  8. ^ ”The Sheehab talks to Philip Reeve”. The Sheehab. 22 mars 2017. http://www.thesheehab.com/news/the-sheehab-talks-to-philip-reeve. Läst 29 maj 2017. 
  9. ^ Borys Kit (24 oktober 2016). ”Peter Jackson to Adapt Sci-Fi Fantasy 'Mortal Engines'”. The Hollywood Reporter. http://www.hollywoodreporter.com/heat-vision/peter-jackson-adapt-ya-sci-fi-fantasy-mortal-engines-940892. Läst 29 maj 2017. 
  10. ^ Lawrence Yee (24 november 2016). ”Peter Jackson to Adapt Sci-Fi Fantasy 'Mortal Engines'”. Variety. http://variety.com/2016/film/news/mortal-engines-release-date-december-2018-peter-jackson-fran-walsh-1201926486/. Läst 29 maj 2017. 
  11. ^ Justin Kroll (2 februari 2017). ”Peter Jackson’s ‘Mortal Engines’ Casts Robert Sheehan, Ronan Raftery (EXCLUSIVE)”. Variety. http://variety.com/2017/film/news/peter-jackson-mortal-engines-robbie-sheehan-ronan-raftery-1201947799/. Läst 3 juni 2017. 
  12. ^ Mike Fleming Jr (6 februari 2017). ”Peter Jackson’s ‘Mortal Engines’ Sets Hera Hilmar As Female Lead”. Deadline. http://deadline.com/2017/02/mortal-engines-peter-jackson-hera-hilmar-universal-pictures-1201903755/. Läst 3 juni 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Keazor, Henry (2010). ”'Mortal Engines' und 'Infernal Devices': Architektur- und Technologie-Nostalgie bei Philip Reeve”. i Böhn, Andreas; Möser, Kurt. Techniknostalgie und Retrotechnologie (Techniknostalgie und Retrotechnologie). sid. 129 - 147 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]