Othello

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Othello (olika betydelser).
Othello och Desdemona
Othello ur "First Folio"
John McCullough som Othello

Othello är en tragisk pjäs av William Shakespeare skriven omkring 1603. Verket är baserat på en tidigare berättelse av Giovanni Battista Giraldi.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Roderigo har uppvaktat Desdemona och blir arg när hon väljer moren Othello (rollen brukar oftast tolkas som svart, men kan också vara en nordafrikan - Desdemona är europé, den etniska skillnaden har betydelse för handlingen). Jagos hat mot Othello väcks när han befordrar Cassio till löjtnant framför honom själv. Tillsammans väcker Rodrigo och Jago upp Desdemonas far Brabantio och berättar att hon rymt med Othello. Brabantio går till attack mot Othello inför hertigens råd i Venedig. Othello svarar att Desdemona gift sig med honom frivilligt, vilket hon bekräftar. Othello säger att han älskar Desdemona bortom allt förnuft. Samtidigt pågår krig mellan Venedig och Osmanska riket (se slaget vid Lepanto). Generalen Othello, vars rättrådighet hertigen prisat, beordras till Cypern. Desdemona skall med och eskorteras av Jago. Han lovar hjälpa Rodrigo att försöka förföra henne. Jago har en misstanke om att hans hustru Emilia varit otrogen med Othello. Jago vill hämnas på Othello och Cassio genom att få Othello att misstänka att Desdemona varit otrogen med Cassio.

På Cypern skall det firas att den turkiska flottan gått under i en storm. Jago super Cassio full inför att denne skall gå sin vakt. Cassio hamnar i slagsmål med Montano, Cyperns guvernör. Othello avskedar Cassio. Jago intalar Cassio att försöka få Desdemona att tala för hans sak. Cassio ber Emilia ordna ett möte med Desdemona. Inför Othello talar hon väl om Cassio. Jago väcker Othellos misstankar om varför Desdemona beter sig som hon gör. Desdemona slarvar bort en näsduk hon fått av Othello. Jago har fått tag i näsduken och ger den till Cassio. Till Othello talar säger han att han hört Cassio tala om Desdemona i sömnen och att han har näsduken. Jago lovar hjälpa Othello att hämnas.

Othello frågar Desdemona om näsduken. När hon inte kan få fram den blir han arg. Cassios älskarinna Bianca förebrår honom för att de träffas så sällan. Han säger att han varit nere och ber henne kopiera mönstret på näsduken. Jago säger till Othello att Cassio har erkänt otrohetsaffären med Desdemona. Othello blir omtumlad, börjar mumla osammanhängande och får ett epileptiskt anfall. Jago vill att Othello skall tjuvlyssna till ett samtal mellan honom och Cassio. Jago pratar med Cassio om Bianca. Cassio hånar henne för att hon tror att de skall gifta sig. Othello missuppfattar och tror att de pratar om Desdemona. Bianca kommer med näsduken och Othello tror att Cassius gett den till en prostituerad.

Othello kallas tillbaka till Venedig. När Desdemona gläds med honom slår han till allmän förmåga till henne. Jago kommenterar att han ibland är ännu mer obalanserad. Othello ställer Desdemona till svars för otrohet. Jago och Emilia tröstar henne. Till Emilia säger Desdemona att hon aldrig skulle kunna vara otrogen. Jago hetsar Rodrigo att överfalla Cassio som såras. När han ropar på hjälp drar Othello slutsatsen att Jago haft rätt om honom. Jago låtsas att han är upprörd över att Cassio överfallits och dödar Rodrigo. Othello väcker Desdemona med en kyss men hotar henne strax med döden. Hon försvarar sig med att Cassio kan intyga hennes oskuld. Han är död säger Othello och kväver henne med en kudde.

Othello berättar om Desdemonas otrohet för Emilia men hon försvarar henne och säger att allt är en lögn. Emilia uppmanar Jago att berätta sanningen. Han vägrar. Othello får veta att Emilia gett Jago näsduken. Han blir rasande och överfaller Jago som sårar Emilia och sedan lyckas fly. Emilia dör. Jago infångas och förs till tortyr. Othello avskedas från sin tjänst och tar sitt liv.

Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Den första kända föreställningen av Othello ägde rum i november 1604 inför Jakob I:s och hovet i Banqueting HouseWhitehall Palace. Othello var en populär pjäs under Shakespeares livstid.

När en adaption av Othello spelades i Paris 1792, republikens andra år, så ansågs pjäsen vara alltför våldsam. De gjorde dessutom Othello mer ljushyad än i den engelska traditionen, för att inte skrämma kvinnorna. Att tappa en näsduk ansågs alltför intimt, så Desdemona fick istället förlägga ett diadem. Att Othella kvävde Desdemona med en kudde ansågs också opassande, så han fick istället knivmörda henne.

Amerikanen Ira Aldridge var den första svarte skådespelaren som spelade Othello, dock på dåvarande Royal Coburg Theatre (nu Old Vic) i London 1825 .

1837 alternerade William Macready och Samuel Phelps mellan Othello och Jago på Drury Lane Theatre i London. Framgångsreceptet upprepades 1880 av Edwin Booth och Henry Irving. 1896 spelades Othello av ingen mindre än Konstantin Stanislavskij. När Othello framfördes i Chicago 1909 blev en löjtnant i publiken så upprörd över Jagos uppträdande att han sköt ner honom. Därpå sköt löjtnanten sig själv.

1910 regisserades pjäsen av Max ReinhardtDeutsches Theater i Berlin med Albert Bassermann i titelrollen. 1953 togs pjäsen upp igen på Deutsches Theater.

När den svarte amerikanen Paul Robeson spelade Othello i London 1930 väcktes skandal då han kysste Peggy Ashcroft. På turné i USA 1943 med Paul Robeson som Othello och José Ferrer som Jago i regi av Margaret Webster, kunde föreställningen bara spelas i Nordstaterna. Från 1950-talet i USA och 1980-talet i Storbritannien har det varit vanligast att rollen som Othello spelats av svarta skådespelare. 1997 spelades Othello av den vite skådespelaren Patrick Stewart medan resten av ensemblen var svart.

1933 spelades Jago av Laurence Olivier på Old Vic. 1964 återvände han till pjäsen, denna gång som Othello, på Royal National Theatre. Han fick beröm för sin tolkning men kritik för att svartsminkningen liknade en rasistisk stereotyp. 1955 alternerade Richard Burton och John Neville i huvudrollerna på Old Vic. 1980 spelades Othello av Paul Scofield på Royal National Theatre.

1982 sattes Othello upp på Broadway med James Earl Jones som Othello och Christopher Plummer som Jago. Plummer är den ende som nominerats till en Tony Award för att ha spelat i Othello. 1987 regisserade Janet Suzman Othello på Market Theatre i Johannesburg, ett vågat repertoarval under apartheid.

1990 regisserade Alan Ayckbourn pjäsen på Stephen Joseph Theatre i Scarborough med Michael Gambon i titelrollen. Michael Grandage regisserade pjäsen 2007 på Donmar Warehouse i London med Chiwetel Ejiofor som Othello, Ewan McGregor som Jago och Tom Hiddleston som Cassio.

Uppsättningar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

17 april 1827 hade Kungliga Dramatiska Teatern som då höll till på Gustaf III:s opera premiär på Othello med Nils Almlöf i titelrollen och under ledning av Karl Hjortsberg.[1] 1857 gästspelade den svarte amerikanske skådespelaren Ira Aldridge med titelrollen i Othello på Kungliga Dramatiska Teatern som då huserade på Gustav III:s opera. Aldridge spelade på engelska medan resten av ensemblen spelade på svenska.

Uppsättningar i Sverige sedan år 1900[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Othello har filmats många gånger.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Under Karl Johanstiden : 1818-1827 i Nils Personne, Svenska teatern (del 4, 1916), sid. 244f

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Othello, 12 juli 2015.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Othello, 9 juni 2015.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, Othello ou le Maure de Venise, 9 juli 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikisource-logo.svg
Wikisource har originalverk relaterade till Othello. (engelska)
Wikiquote-logo.svg
Wikiquote har citat av eller om Othello. (engelska)
Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Othello.