Denaturering (DNA)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Denaturering är ett koncept inom genetiken som avser den process då dubbelkedjat DNA bryts ner till två enkelkedjor. En annan vanligt använd beskrivning är att DNA:t smälter. Detta kan iakttas genom att absorptionen av UV-ljus ökar drastiskt när dubbelsträngat DNA denatureras. Kedjorna hålls samman av vätebindningar, och precis som inom andra områden inom kemin så kan dessa bindningar brytas av ett flertal faktorer:[1]

  • Temperaturhöjning - främsta orsaken till denaturering. Används exempelvis inom PCR-tekniker.
  • Jonkoncentrationen - Eftersom de negativa fosfatgrupperna i DNA-kedjans fosforibosryggrad är negativa kan positiva joner stabilisera en lösning av enkelsträngade DNA-strängar.
  • Kemikalier som stabiliserar vätebindningar, såsom formamid eller urea.
  • Extremt låga eller höga pH-värden, vilket kommer medföra att kvävebaserna i nukleotiderna protoneras eller deprotoneras, vilket medför att de blir laddade och repellerar varandra.

Utöver detta påverkas även smälttemperaturen av antalet cytidin- och guanin-basparningar i DNA:t. Eftersom dessa basparar med tre vätebindningar, istället för två som mellan adenin och tymin, kommer ett C-G-rikt område att ha högre smälttemperatur.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lodish, Harvey (2007). Molecular Cell Biology