Urea

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Urea
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn Diaminometanal (organiskt)
Karbonyldiamid (oorganiskt)
Övriga namn Karbamid
Kemisk formel CO(NH2)2
Molmassa 60,07 g/mol
Utseende Vitt pulver
CAS-nummer 57-13-6
SMILES NC(=O)N
Egenskaper
Densitet 1,32 g/cm³
Löslighet (vatten) 1080 g/l (20 °C)
Smältpunkt 132,7 °C
Faror
Huvudfara Inga
NFPA 704

NFPA 704.svg

1
2
0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Urea (från grekiska uron urin), urinämne eller karbamid är en kvävehaltig kemisk förening, med den kemiska formeln CO(NH2)2.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Urea finns naturligt i urinen hos alla däggdjur. När kroppen bryter ner aminosyror omvandlas dess kväve till det giftiga ämnet ammoniak vilket i sin tur omvandlas till urea i ureacykeln. Aminosyrorna härstammar från nedbrutna proteiner.

Förutom hos djur förekommer urea även i cellsaft hos högre stående växter och i vissa svampar.[1]

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Urea var det första organiska ämne som man lyckades framställa syntetiskt. Detta gjordes 1828 av den tyske kemisten Friedrich Wöhler som därmed slog hål på teorin om att organiska (kolhaltiga) föreningar krävde en särskild "livskraft" för att kunna bildas.

Urea Synthesis Woehler.png

Tekniskt framställs urea i speciella reaktorer genom upphettning (180-200 °C) av koldioxid och ammoniak under högt tryck (13-20 MPa).[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

I jordbruket används urea som gödselmedel, inom industrin i vissa plaster (karbamidformaldehyd), och i livsmedelsindustrin som tillsats i glass och tuggummi (E-nummer E 927 b). När urea används av kosmetikaindustrin, till exempel i hudkrämer, kallar man den för karbamid. Urea används också inom biokemin som denatureringsmedel. Urea används främst för avisning av landningsbanor på flygplatser, även tidigare för avisning för själva flygplanen. Ett annat användningsområde är i avgasreningen på dieselmotorer för att sänka utsläppen av kväveoxider. Urea är ett ämne som har eutrofierande effekt på både mark och vatten som orsakar stora miljöproblem.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1980.

Se även[redigera | redigera wikitext]