Det relativa handikappbegreppet

Från Wikipedia

Det relativa handikappbegreppet eller det miljörelaterade handikappbegreppet innebär att begreppet funktionsnedsättning (förr benämnt handikapp) är relativt. Det är förutsättningarna i omgivningen som är avgörande för om en funktionsnedsättning innebär ett funktionshinder eller inte.[1]

Standardregler för att tillförsäkra personer med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet antogs av FN:s generalförsamling 1993.[2] De menar att man kan ha funktionsnedsättningar på grund av fysiska eller intellektuella skador eller sjukdomar, syn- eller hörselskador eller sjukdomar, medicinska tillstånd eller psykisk störning.

Enligt det relativa handikappbegreppet är det inte funktionsnedsättningen i sig som verkar funktionshindrande utan det är i mötet med en oförstående omgivning eller bristande miljö som själva funktionshindret uppstår. Detta kan till exempel handla om brister i information, kommunikation och utbildning som hindrar personer med funktionsnedsättningar från att delta på lika villkor.[2]

2007 gick Socialstyrelsen ut och avrådde från att använda begreppet handikapp över huvud taget. Istället ska ordet funktionshinder användas då man vill beskriva den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]