Division 1 i ishockey 1990/1991

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Division I
Säsong1990/1991
VinnareBjörklöven (Division I Norra)
Vita Hästen (Division I Västra)
Huddinge (Division I Östra)
Team Boro (Division I Södra)
UppflyttadeBofors IK
Borås HC
HC Dobel
Helsingborg HC
IK Nyköping Hockey
Roma IF
Tegs SK
NedflyttadeAvesta BK
Falu IF
Karlskrona IK
Osby IK
Sollefteå HK
Östersunds IK
IFK Lidingö (på egen begäran)
Linköpings HC (p.g.a. ekonomi)
Sweden relief location map.jpg
Bodens IK
Husums IF
IF Björklöven
Lejonströms SK
Piteå HC
Skellefteå HC
Sollefteå HK
Sundsvall/Timrå HC
Team Kiruna IF
Tunadals IF
Arvika HC
Avesta BK
Falu IF
Grums IK
IK Tälje
IK Vita Hästen
IK Westmannia-Köping
Mora IK
Strömsbro/Gävle HF 83
Örebro IK
Danderyds HC
Hammarby IF
Huddinge IK
IFK Lidingö Ishockey
IFK Tumba
Nacka HK
Rosersberg/Arlanda HC 73
Uppsala/AIS
Väsby IK HK
Östersunds IK
Hanhals HF
IF Mölndal Hockey
IF Troja-Ljungby
Karlskrona IK
Linköpings HC
Mörrums GoIS
Osby IK
Rögle BK
Team Boro HC
Tyringe SoSS
Lagen i Division I 1990/1991.
Division I Norra – Division I Norra Division I Västra – Division I Västra
Division I Östra – Division I Östra Division I Södra – Division I Södra

Division 1 i ishockey 1990/1991 var säsongens näst högsta ishockeyserie i Sverige. Den spelades i fyra grundserier från vilka de bästa lagen gick vidare till Allsvenskan där de mötte de två sämsta lagen från höstens Elitserie. Övriga lag i grundserierna gick vidare till fortsättningsserierna. De två bästa lagen i Allsvenskan spelade final och vinnaren fick en plats i Elitserien nästa säsong. Lag 3–8 från Allsvenskan samt de två bästa lagen från respektive fortsättningsserie gick vidare till Playoff. De tre vinnande lagen från Playoff samt förloraren av den allsvenska finalen spelade kvalserie om en plats i Elitserien. Det sista laget i varje fortsättningsserie flyttades ner till Division II till nästa säsong. Det näst sista laget fick spela kvalserie med de bästa lagen från Division II för att kvalificera sig för nästa års Division I-säsong.

Deltagande lag[redigera | redigera wikitext]

Från Division II hade fem lag flyttats upp: Hanhals (från Kungsbacka), Westmannia-Köping, Karlskrona, Rosersberg/Arlanda samt Tumba som kommit trea i kvalserien, men fått en plats efter att Heffners/Ortvikens IF tackat nej till sin plats. Dessutom hade Skellefteå HC flyttats ner från Elitserien. Sedan förra säsongen hade IF Sundsvall gått samman med Timrå IK får namnet Sundsvall/Timrå HC. IF Sundsvalls lag bytte i samband med detta namn till Tunadals IF. Ytterligare förändringar var att Tälje flyttats från den östra till den västra serien och att Linköping flyttas från den Västra till den Södra.

Division I Norra
Bodens IK
Husums IF
IF Björklöven
Lejonströms SK
Piteå HC
Skellefteå HC
Sollefteå HK
Sundsvall/Timrå HC
Team Kiruna IF
Tunadals IF
Division I Västra
Arvika HC
Avesta BK
Falu IF
Grums IK
IK Tälje
IK Vita Hästen
IK Westmannia-Köping
Mora IK
Strömsbro/Gävle HF 83
Örebro IK
Division I Östra
Danderyds HC
Hammarby IF
Huddinge IK
IFK Lidingö
IFK Tumba
Nacka HK
Rosersberg/Arlanda
Uppsala/Almtuna IS
Väsby IK HK
Östersunds IK
Division I Södra
Hanhals HF
IF Mölndal Hockey
IF Troja-Ljungby
Karlskrona IK
Linköpings HC
Mörrums GoIS IK
Osby IK
Rögle BK
Team Boro HC
Tyringe SoSS

Grundserier[redigera | redigera wikitext]

Division I Norra[redigera | redigera wikitext]

Skellefteå och Björklöven (från Umeå) var seriens klara favoriter och båda lagen höll. Endast en förlust var under grundserien och 33 respektive 38 baklängesmål gjorde att de kunde ta de två allsvenska platserna. Peter Smedberg från Sundsvall/Timrå vann poängligan med 36 poäng (18+18) på 17 matcher. Störst publik drog Björklöven med i snitt &&&&&&&&&&&02528.&&&&&02 528 per match. Även Skellefteå, Kiruna, Sundsvall/Timrå och Boden låg på ett snitt över &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 åskådare per match. Totalt hade serien 993 besökare per match.[1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IF Björklöven 18 16 1 1 94 33 +61 33
2 Skellefteå HC 18 14 3 1 82 38 +44 31
3 Sundsvall/Timrå HC 18 13 0 5 104 68 +36 26
4 Bodens IK 18 8 2 8 86 77 +9 18
5 Team Kiruna IF 18 8 1 9 71 76 −5 17
6 Tunadals IF 18 6 4 8 78 78 0 16
7 Husums IF 18 6 1 11 60 76 −16 13
8 Lejonströms SK 18 6 0 12 66 104 −38 12
9 Piteå HC 18 4 2 12 65 85 −20 10
10 Sollefteå HK 18 2 0 16 46 117 −71 4

Division I Västra[redigera | redigera wikitext]

Den västra seriens mest favorittyngda lag var Vita Hästen från Norrköping som förra säsongen precis missade en plats i Elitserien. Till denna säsong hade de värvat ny tränare, nämligen Tommy Boustedt som lett Djurgården till SM-guld. Hästen klarade favorittrycket och vann 17 raka segrar och föll först i sista omgången mot Köping när den allsvenska platsen sedan länge var klar. Den andra platsen till Allsvenskan togs av Mora under ledning av Leif Boork. Moras Stefan Ketola vann poängligan med 29 poäng (14+15) på 17 matcher. Största publiken drog Vita hästen med i genomsnitt &&&&&&&&&&&03309.&&&&&03 309 åskådare, dessutom drog Örebro, Mora och Arvika fler än &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 åskådare per match. Serien hade 937 besökare per match.[2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IK Vita Hästen 18 17 0 1 109 37 +72 34
2 Mora IK 18 13 2 3 103 43 +60 28
3 Örebro IK 18 11 1 6 83 45 +38 23
4 Grums IK 18 8 2 8 75 80 −5 18
5 IK Westmannia-Köping 18 7 3 8 71 74 −3 17
6 Strömsbro/Gävle HF 83 18 6 4 8 71 60 +11 16
7 IK Tälje 18 7 2 9 63 75 −12 16
8 Arvika HC 18 6 4 8 63 85 −22 16
9 Falu IF 18 3 1 14 47 119 −72 7
10 Avesta BK 18 1 3 14 41 108 −67 5

Division I Östra[redigera | redigera wikitext]

Förhandstipsen i den östra serien talade om Huddinge, Hammarby och Väsby och visst levererade Huddinge. Man vann serien till synes ganska enkelt utan en enda förlust och säkrade därmed en plats i Allsvenskan. Den andra allsvenska platsen togs överraskande av nykomlingen RA 73 som spelade bort rutinerade lag som Väsby och Hammarby utan att ha gjort spektakulära värvningar. Under ledning av tränaren Roger Melin steg det blott 19-åriga tvillingparet Anders och Erik Huusko fram som nyckelspelare och bidrog till RA:s framgång. Väsbys Guy Perron vann poängligan med 33 poäng (16+17) på 18 matcher. Största publiken kom till Uppsala och Väsby med &&&&&&&&&&&01035.&&&&&01 035 respektive &&&&&&&&&&&01032.&&&&&01 032 per match. Serien som helhet hade 609 besökare i snitt vilket var klart minst av de fyra grundserierna.[3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Huddinge IK 18 16 2 0 100 33 +67 34
2 Rosersberg/Arlanda HC 73 18 13 1 4 77 50 +27 27
3 Väsby IK HK 18 11 3 4 101 49 +52 25
4 Hammarby IF 18 8 4 6 67 48 +19 20
5 Uppsala/Almtuna IS 18 8 1 9 75 83 −8 17
6 Danderyds HC 18 5 5 8 60 64 −4 15
7 IFK Lidingö 18 5 3 10 64 85 −21 13
8 IFK Tumba 18 5 2 11 54 107 −53 12
9 Nacka HK 18 4 2 12 47 69 −22 10
10 Östersunds IK 18 3 1 14 44 101 −57 7

Division I Södra[redigera | redigera wikitext]

Den södra serien handlade mest om Team Boro. Husföretaget Borohus med Curt Wrigfors i spetsen, satsade på att bygga ett hockeylag och föra det till Elitserien. Förebilden tycks ha varit Malmö IF som lyckats en säsong tidigare. Laget från Landsbro hade värvat bl.a. Rolf Ridderwall, Jarmo Mäkitalo och Ivan Hansen. Satsningen gick hem och Boro vann serien med en enda förlust. Med sig till Allsvenskan fick de Mölndal vilket inte många trott i på förhand. Efter att fyra säsonger i rad spelat i Allsvenskan hamnade nu Ängelholmslaget Rögle utanför. Mölndals Thomas Tallberg vann poängligan med 39 poäng (27+12) på 18 matcher. Rögle drog trots allt den största publiken, i snitt &&&&&&&&&&&02542.&&&&&02 542 per match. Tyringe, Linköping, Troja, Boro och Karlskrona lockade också mer än &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 personer per match. Den södra serien totalt hade &&&&&&&&&&&01274.&&&&&01 274 åskådare i snitt vilket var mest av de fyra grundserierna.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Team Boro HC 18 12 5 1 106 65 +41 29
2 IF Mölndal Hockey 18 11 5 2 97 59 +38 27
3 Rögle BK 18 11 2 5 100 48 +52 24
4 Tyringe SoSS 18 11 2 5 89 65 +24 24
5 IF Troja-Ljungby 18 9 3 6 84 69 +15 21
6 Mörrums GoIS IK 18 6 4 8 71 69 +2 16
7 Hanhals HF 18 6 2 10 72 84 −12 14
8 Karlskrona IK 18 4 4 10 74 112 −38 12
9 Linköpings HC 18 4 0 14 53 121 −68 8
10 Osby IK 18 2 1 15 66 120 −54 5

Allsvenskan[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Allsvenskan i ishockey 1991.

Allsvenskan spelades med de två bästa lagen från varje grundserie samt de två sämsta lagen från Elitserien. De två lagen som spelade bäst gick vidare till Allsvenska finalen där vinnaren fick en plats i Elitserien till nästa säsong och förloraren gick vidare till kvalserien. Lag tre och fyra gick vidare till Playoff 3 och lag 5–8 gick vidare till Playoff 2.

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Västra Frölunda HC 18 13 2 3 82 51 +31 28
2 Leksands IF 18 10 6 2 67 44 +23 26
3 Huddinge IK 18 10 3 5 78 64 +14 23
4 IF Björklöven 18 9 3 6 66 50 +16 21
5 Mora IK 18 8 3 7 80 50 +30 19
6 IK Vita Hästen 18 7 4 7 59 64 −5 18
7 IF Mölndal Hockey 18 7 3 8 60 67 −7 17
8 Team Boro HC 18 4 4 10 49 66 −17 12
9 Skellefteå HC 18 2 7 9 44 57 −13 11
10 Rosersberg/Arlanda HC 73 18 2 1 15 52 114 −62 5

Fortsättningsserier[redigera | redigera wikitext]

Division I Norra forts[redigera | redigera wikitext]

Precis som grundserien infriades förväntningarna även i fortsättningsserien om än med lite mer dramatik. Om Kiruna vunnit med tre mål mot Sundsvall/Timrå i sista omgången hade de tagit den andra platsen i playoff. Kiruna tog också ledningen, men S/T kunde vända tillbaka och vinna med 7–6. I botten var Sollefteå avhängt vilket innebar att de flyttades ner till Division II nästa säsong. Näst sist kom Piteå vilket innebar att de fick spela kvalserie för att försvara sin plats i Division I. Med sig från grundserien hade lagen bonuspoäng beroende på placering: Sundsvall/Timrå, 7p, Boden 6p, Kiruna 5p, Tunadal 4p, Husum 3p, Lejonström 2p och Piteå 1p.[1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Bodens IK 14 10 2 2 69 44 +25 28
2 Sundsvall/Timrå HC 14 8 3 3 66 46 +20 26
3 Team Kiruna IF 14 7 3 4 74 61 +13 22
4 Tunadals IF 14 6 1 7 57 69 −12 17
5 Piteå HC 14 5 5 4 57 56 +1 16
6 Husums IF 14 5 2 7 51 46 +5 15
7 Lejonströms SK 14 5 2 7 58 57 +1 14
8 Sollefteå HK Nedflyttad  14 1 0 13 35 88 −53 2

Division I Västra forts[redigera | redigera wikitext]

Fortsättningsserien vanns av Örebro trots de ekonomiska svårigheter som föreningen genomgått före seriestarten. Till råga på allt svek dessutom publiken som förväntat sig bättre resultat. Den andra platsen till Playoff gick till Arvika som gjort en rejäl uppryckning sedan åttondeplatsen i grundserien. I botten låg två lag långt efter de övriga, dels Avesta som gick till kvalserien, dels Falun som flyttades ner till Division II nästa säsong. När serien startade om efter jul fick lagen bonuspoäng efter sin placering i grundserien: Örebro 7p, Grums 6p, Köping 5p, S/G Hockey 4p, Tälje 3p, Arvika 2p samt Falun 1p.[2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Örebro IK 14 12 0 2 78 32 +46 31
2 Arvika HC 14 9 1 4 60 48 +12 21
3 IK Westmannia-Köping 14 7 1 6 63 41 +22 20
4 Grums IK 14 6 1 7 66 59 +7 19
5 IK Tälje 14 7 1 6 72 61 +11 18
6 Strömsbro/Gävle HF 83 14 6 1 7 60 65 −5 17
7 Avesta BK 14 3 2 9 42 82 −40 8
8 Falu IF Nedflyttad  14 2 1 11 50 103 −53 6

Division I Östra forts[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha missat en allsvensk plats i grundserien tog sig Väsby samman i fortsättningsserien och spelade hem en seger med sju poängs marginal. Därmed var de klara för playoff. Den andra playoffplatsen stod mellan Hammarby och Uppsala och avgörandet kom i den näst sista omgången där Uppsala säkrade playoffplatsen. För Hammarby blev det en av de sämsta säsongerna på många år vilket förklarades med ny ledarstab och interna stridigheter. På fjärde plats överraskade Danderyd som hamnade på kvalplats förra säsongen, men nu spelade utan respekt för motståndarna. Nykomlingarna Tumba klarade första säsongen utan att behöva kvala, det fick istället Lidingö göra. Sist på nedflyttningsplats placerade sig Östersund. Innan serien startade fick lagen bonuspoäng baserat på sin placering i grundserien: Väsby 7p, Hammarby 6p, Uppsala 5p, Danderyd 4p, Lidingö 3p, Tumba 2p samt Nacka 1p.[3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Väsby IK HK 14 12 1 1 62 28 +34 32
2 Uppsala/Almtuna IS 14 8 4 2 64 39 +25 25
3 Hammarby IF 14 7 3 4 63 37 +26 23
4 Danderyds HC 14 7 3 4 57 37 +20 21
5 Nacka HK 14 4 1 9 37 50 −13 10
6 IFK Tumba 14 3 2 9 34 66 −32 10
7 IFK Lidingö 14 3 1 10 43 78 −35 10
8 Östersunds IK Nedflyttad  14 4 1 9 31 56 −25 9

Division I Södra forts[redigera | redigera wikitext]

Den södra fortsättningsserien började med en sensation: nykomlingen Hanhals (från Kungsbacka) slog Rögle med 10–3 i Ängelholm. Kritiken mot Rögle var inte nådig, men togs på allvar av laget som inte förlorade fler matcher i serien. Det räckte till en klar seger för Rögle och med sig i playoff fick de Ljungbylaget Troja som spelat till sig andraplatsen. I botten slutade Karlskrona på kvalspelsplats och Osby på nedflyttningsplats till Division II. Med sig från grundserien hade lagen fått bonuspoäng grundat på placering: Rögle 7p, Tyringe 6p, Troja 5p, Mörrum 4p, Hanhals 3p Karlskorna 2p samt Linköping 1p.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Rögle BK 14 12 1 1 89 37 +52 32
2 IF Troja-Ljungby 14 11 1 2 66 37 +29 28
3 Tyringe SoSS 14 8 2 4 63 45 +18 24
4 Mörrums GoIS IK 14 7 1 6 58 54 +4 19
5 Linköpings HC 14 5 1 8 48 82 −34 12
6 Hanhals HF 14 3 2 9 50 63 −13 11
7 Karlskrona IK 14 3 1 10 50 70 −20 9
8 Osby IK Nedflyttad  14 2 1 11 36 72 −36 5

Playoff[redigera | redigera wikitext]

 
Playoff 1Playoff 2Playoff 3
 
                            
 
0
 
 
Väsby IK HK 32
 
0
 
Sundsvall/Timrå HC 20
 
Väsby IK HK 41
 
 
IF Mölndal Hockey 74
 
 
0
 
 
IF Mölndal Hockey 53
 
 
IF Björklöven 22
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0
 
 
IF Troja-Ljungby 44
 
0
 
Örebro IK 33
 
IF Troja-Ljungby 332
 
 
Team Boro HC 245
 
 
0
 
 
Team Boro HC 35
 
 
Huddinge IK 22
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0
 
 
Bodens IK 66
 
0
 
Uppsala/AIS 55
 
Bodens IK 051
 
 
IK Vita Hästen 742
 
 
0
 
 
IK Vita Hästen 141
 
 
Rögle BK 235
 
 
0
 
 
Mora IK 31
 
0
 
Rögle BK 57
 
Arvika HC 22
 
 
Rögle BK 67
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Boro, Mölndal och Vita Hästen vidare till Kvalserien.

Matchdata är hämtade från Årets ishockey.[5]

Kvalserien till Elitserien i ishockey[redigera | redigera wikitext]

Kval till Division I[redigera | redigera wikitext]

Norra[redigera | redigera wikitext]

I den norra kvalserien försvarade Lejonström till synes ganska enkelt sin plats i Division I. Med sig tillbaka fick de ett annat Västerbottenslag: Teg från Umeå.[6]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Lejonströms SK 6 3 3 0 31 15 +16 9
2 Tegs SK Uppflyttad 6 2 3 1 24 20 +4 7
3 Vännäs HC 6 3 1 2 23 24 −1 7
4 Bergnäsets IF 6 0 1 5 20 39 −19 1

Västra[redigera | redigera wikitext]

HC Dobel från Borlänge och Bofors IK tog platserna till Division I Västra. Avesta kunde inte försvara sin plats – vann inte en enda match – och flyttas ner till Division II nästa säsong.[7]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 HC Dobel Uppflyttad 6 5 0 1 37 17 +20 10
2 Bofors IK Uppflyttad 6 4 0 2 34 28 +6 8
3 Hofors HC 6 3 0 3 25 33 −8 6
4 Avesta BK Nedflyttad  6 0 0 6 19 37 −18 0

Östra[redigera | redigera wikitext]

IFK Lidingö Nedflyttad  som hamnat på kvalplats i den östra fortsättningsserien drog sig ur på grund av ekonomiska skäl vilket gjorde att serien fick spelas med tre lag. Det gjorde att Gotlandslaget Roma kunde ta revansch för den snöpliga förlusten i sudden death som förra säsongen gjorde att de missade uppflyttning. Nyköping vann dock serien genom vinst i sista omgången mot ett Roma som då redan var klara för uppflyttning.[8]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IK Nyköping Hockey Uppflyttad 4 3 0 1 25 10 +15 6
2 Roma IF Uppflyttad 4 3 0 1 24 18 +6 6
3 Gnesta IK 4 0 0 4 12 33 −21 0

Södra[redigera | redigera wikitext]

Borås satsning på sovjetiska spelare lyckades denna säsongen. Föreningen hade betalat &&&&&&&&&0600000.&&&&&0600 000 kr per år för tränaren Valerij Sjilov och spelaren Nikolaj Drozdetskij. Från motståndarnas sida tycktes allt handla om att stoppa Drozdetskij och Karlskrona drog på sig en stor mängd utvisningar som gjorde att de förlorade sina matcher mot Borås. Den andra platsen till Division I togs av Helsingborg medan Karlskrona förlorade sin plats och fick spela i Division II nästa säsong.[9]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Borås HC Uppflyttad 6 5 0 1 39 21 +18 10
2 Helsingborg HC Uppflyttad 6 3 1 2 24 25 −1 7
3 Kungsbacka Hockey 67 6 2 0 4 24 30 −6 4
4 Karlskrona IK Nedflyttad  6 1 1 4 24 35 −11 3

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ [a b] Lars Lindgren (1991). Janne Stark. red. ”Föga upphetsande”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 200–205. ISSN 0347-2221. 
  2. ^ [a b] Hans Jonsson (1991). Janne Stark. red. ”Topprustat Vita Hästen tog 17 raka”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 206–211. ISSN 0347-2221. 
  3. ^ [a b] Pea Nilsson (1991). Janne Stark. red. ”Huddinge överlägset i svaga östra ettan”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 212–217. ISSN 0347-2221. 
  4. ^ [a b] Sven Elofsson (1991). Janne Stark. red. ”Team Boro följde Malmös exempel”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 218–223. ISSN 0347-2221. 
  5. ^ Roy Henriksson (1991). Janne Stark. red. ”Frölunda starkast i längden”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 238–243. ISSN 0347-2221. 
  6. ^ Anders Nordin (1991). Janne Stark. red. ”Stora framgångar för Västerbotten”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 252. ISSN 0347-2221. 
  7. ^ Carl-Johan Goth (1991). Janne Stark. red. ”Dobel och Bofors steget före”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 262. ISSN 0347-2221. 
  8. ^ Lars-Erik Larsson (1991). Janne Stark. red. ”Roma historisk”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 270. ISSN 0347-2221. 
  9. ^ Sven Elofsson (1991). Janne Stark. red. ”Borås och Drutten fann stilen”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 277. ISSN 0347-2221. 
Tryckta källor
  • Årets ishockey 1991 – Janne Stark red., Strömbergs/Brunnhages förlag ISSN 0282-860X
Webbreferenser