Dnepr

Från Wikipedia
Version från den 19 juni 2017 kl. 10.19 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.4beta))
Dnepr
Flod
Avrinningsområdet
Avrinningsområdet
Längd 2 280 km
Flodbäcken 503 000 km²
Vattenföring
 - medel 1 605 /s
Geonames 565896
Dnepr vid Cherson

Dnepr eller Dnjepr (ryska: Днепр; vitryska: Дняпро, Dnjapro; ukrainska: Дніпро, Dnipro) är en flod i östra Europa. Den är c:a 2 280 kilometer lång, vilket gör den till Europas fjärde längsta flod (efter Volga, Donau och Ural). Avrinningsområdet är cirka 503 000 km², medelflödet vid mynningen 1 605 m³/s.[1] Huvuddelen av floden flyter genom Ukraina, men väsentliga delar flyter även genom Ryssland och Vitryssland. Dnepr rinner upp på Valdajhöjderna och mynnar i Svarta havet. Under antiken var det grekiska namnet på floden Borysthenes.

Navigation

Dnepr vid Krementjuk

Dnepr är viktig för transporten och ekonomin i Ukraina. Flodens lopp har försetts med stora fartygsslussar, som tillåter fartyg på upp till 270 x 18 meter att få tillgång till hamnen i Kiev. Floden används även av passagerarfartyg, och flodtransporterna på floderna Donau och Dnepr har de senaste årtiondena befunnit sig i tillväxt.

Norr om Kiev får Dnepr sitt vatten från Prypjatfloden. Denna farbara flod sammanlänkar Dnepr-Bug-kanalen med den polska floden Bug. Historiskt sett har en koppling till västeuropeiska vatten alltid varit möjlig, men en övergång utan båtsluss nära staden Brest har medfört ett avbrott i den viktiga internationella vattenvägen. De politiska relationerna mellan Västeuropa och Vitryssland ger inte heller mycket hopp för en nyöppning av denna transportlänk.

Vattenkraft

DneproGES

Floden är känd för sina dammar, vilka var viktiga för Sovjetindustrin. Den mest kända var Dneprs hydroelektriska station eller DneproGES nära Zaporizjzja, som byggdes 1927-32 med en produktion på 558 MW. Under andra världskriget totalförstördes dock stationen. 1948 återuppbyggdes den (med hjälp av lägerfångar från Gulag), och kapaciteten ökade därefter till 750 MW.

Krementjuks vattenkraftverk var den andra som byggdes, mellan 1954 och 1960 Därefter följde Kievs hydroelektriska station följde efter (1960-64), Dneprodzerzjinsk 1956-64 och Kanevs hydroelektriska station (1963-75).

Större orter längs Dnepr

Árheimar, goternas huvudstad, låg belägen på Dnepr, enligt Hervarar saga.

Biflöden

Referenser

  1. ^ United Nations Environment Programme Arkiverad 24 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar