Drava

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Drava
Drau
Dráva
Flod
Drava vid Maribor i Slovenien.
Drava vid Maribor i Slovenien.
Länder Italien Italien
Slovenien Slovenien
Ungern Ungern
Österrike Österrike
Mynning Donau
 - läge Osijek
 - höjdläge 75 m ö.h.
 - koordinater 45°32′38″N 18°55′31″E / 45.543889°N 18.925278°Ö / 45.543889; 18.925278
Längd 749 km
GeoNames 2780703
3323886
Dravas mynning i Kroatien
Red pog.svg
Dravas mynning i Kroatien

Drava (tyska: Drau, italienska, kroatiska och slovenska: Drava, ungerska: Dráva) är en högerbiflod till Donau. Den rinner upp på Toblacher Feld i Pusterdalen (Sydtyrolen, Italien), 1 204 m ö.h., genomflyter i östlig riktning Kärnten, Steiermark och Slovenien, bildar gräns mellan Ungern i norr och Kroatien i söder och faller ut i Donau, nedanför Osijek. Flodens hela längd är 749 kilometer inklusive källflöden, varav 142 kilometer går genom Slovenien.[1]

Dravas källa

Drava, som i sitt övre lopp är en snabbt flytande bergbäck, var tidigare segelbar för små farkoster på en 610 kilometer lång sträcka från Villach (508 m ö.h.) till mynningen (75 m ö.h.). Utbyggnaden av vattenkraft har begränsat segelbarheten till mellan mynningen och kroatiska Čađavica.

Floden är vid mynningen 325 meter bred och 6,5 meter djup. Dess viktigaste bifloder är från vänster Gurk och Mur samt från höger Gail.

Bro över Drava nära Strau och Hollenburg i Österrike.

Det finns för närvarande (2019) 21 vattenkraftverk i Drava, varav 10 i Österrike[2] och 8 i Slovenien.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Rivers longer than 25 km and their catchment areas”. Statistic Office of the Republic of Slovenia. https://www.stat.si/StatWeb/doc/letopis/2000/01_00/01-10-00.htm. Läst 6 april 2020. 
  2. ^ ”Die Drau” (på tyska). https://www.verbund.com/de-de/ueber-verbund/kraftwerke/gewaesser/drau. Läst 5 april 2020. 
  3. ^ ”Vattenkraftverk” (på slovenska). https://www.dem.si/sl/elektrarne-in-proizvodnja/elektrarne/?id=2019090409143306. Läst 2 april 2020. 


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Drava, 1904–1926.