Dryomys laniger

Från Wikipedia
Dryomys laniger
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljSovmöss
Gliridae
SläkteTrädsovare
Dryomys
ArtDryomys laniger
Vetenskapligt namn
§ Dryomys laniger
AuktorFelten & Storch, 1968
Hitta fler artiklar om djur med

Dryomys laniger[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Heinz Felten och Gerhard Storch 1968. Dryomys laniger ingår i släktet trädsovare, och familjen sovmöss.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Denna sovmus förekommer i Taurusbergen i Turkiet. Arten lever i regioner som ligger mer än 1500 meter över havet. Habitatet utgörs av klippiga områden med glest fördelade träd, bland annat Cedrus libani, äkta cypress, Abies cilicica, Quercus coccifera och arter av ensläktet.[1]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 81 till 96 mm, en svanslängd av 51 till 74 mm och en vikt av 14 till 28 g. Den har 14 till 18 mm långa bakfötter och 11 till 16,5 mm långa öron. Dryomys laniger är lite mindre än de andra två arterna i samma släkte. Den har gråaktig päls på ovansidan och krämfärgad päls på undersidan. Kännetecknande är den smala brunsvarta ringen kring varje öga (andra trädsovare har en stor mörk ansiktsmask). Även svansen är grå på toppen och vitaktig på undersidan och gränsen är mera tydlig än hos andra trädsovare.[6]

Individerna är främst aktiva på natten och de äter huvudsakligen insekter (främst skalbaggar och gräshoppor[7]) som kompletteras med olika växtdelar. Arten håller från senare oktober till början eller mitten av april vinterdvala.[8] Arten har fotsulor med bra vidhäftning som ger den bättre förmågan att klättra i klippig terräng.[9] Liksom geckoödlor har denna sovmus många lameller på sulorna.[7] I utbredningsområdet finns många bergssprickor där Dryomys laniger kan gömma sig.[9] Dräktiga honor hittades i juni och ungar iakttogs tidigast i augusti. Antagligen har honor bara en kull per år med 3 till 5 ungar.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2008 Dryomys laniger Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Dryomys laniger
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/dryomys+laniger/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Holden, Mary Ellen (juni 1996). ”Description of a new species of Dryomys from Pakistan” (på engelska) ( PDF). Bonner Zoologische Beiträge. sid. 111-131. http://www.biodiversitylibrary.org/page/44832963#page/117/mode/1up. Läst 30 juni 2017. 
  7. ^ [a b c] Kryštufek & Vohralík (2005). ”Mammals of Turkey and Cyprus” (på engelska) (pdf). Univerza Koper. sid. 103-106. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918024936/http://www.pms-lj.si/si/files/default/Publikacije/Arhiv-publikacij/Starejse-publikacije-v-eobliki/Mammals%20of%20Turkey%20and%20Cyprus-2005.pdf. Läst 30 juni 2017. 
  8. ^ Gür et al. (2013). ”Body temperature patterns and use of torpor in an alpine glirid species, woolly dormouse” (på engelska). Acta Theriologica. sid. 299-309. https://link.springer.com/article/10.1007/s13364-013-0154-9. Läst 30 juni 2017. 
  9. ^ [a b] Spitzenberger & Eberl-Rothe (1974) Der Sohlenhaftmechanismus von Dryomys laniger, Annalen des Naturhistorischen Museums in Wien, läst 2017-06-30.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]