Dvärgmarkattor

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Dvärgmarkattor
Zwergmeerkatze-drawing.jpg
Miopithecus talapoin från "Djurens liv" av Alfred Brehm
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningHögre primater
Haplorhini
FamiljMarkattartade apor
Cercopithecidae
SläkteDvärgmarkattor
Miopithecus
Vetenskapligt namn
§ Miopithecus
AuktorI. Geoffroy, 1862
Hitta fler artiklar om djur med

Dvärgmarkattor (Miopithecus) är ett släkte i familjen markattartade apor med två arter. IUCN listar de som livskraftiga (LC).[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Dvärgmarkattor lever i de centrala delarna av Afrika. Deras utbredningsområde sträcker sig från Kamerun över Kongo-Kinshasa till Angola.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Dessa djur är med en kroppslängd (huvud och bål) av 32 till 45 centimeter och en vikt som ligger mellan 1,3 kg (hannar) och 0,8 kg (honor) de minsta primaterna i gruppen smalnäsor.[2] Svanslängden ligger mellan 36 och 53 cm.[2] Pälsen är på ovansidan grågrön till grönsvart och på buken gulgrön till vitaktig, färgsättningen av olika individer varierar mycket. Huvudet är runt med en kort nos. Som hos flera andra primater är hannar större än honor. Fingrar och tår är delvis sammanlänkade med simhud.[2]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arterna i släktet är aktiva på dagen och lever i träd, huvudsakligen i regn- och mangroveskogar längs vattendrag. De förekommer även på uppodlade marker i närheten av människor.[2] Dvärgmakattor bildar flockar som vandrar dagligen mellan 1,5 och 3 km. Längs längre floder kontrollerar en flock en sträcka som är ungefär 5 km lång.[2] Liksom sumpapan har de bra förmåga att simma. De letar även efter föda i vattnet.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Dvärgmarkattor är allätare som livnär sig av frukt, frön, nötter, vattenväxter samt insekter, spindlar och andra ryggradslösa djur.[1]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Efter dräktigheten som tar omkring 160 dagar föder honan oftast ett enda ungdjur. Födelsen sker huvudsakligen mellan november och april.[2] Unga dvärgmarkattor är vid födelsen jämförelsevis stora och väger vid denna tidpunkt med 200 gram ungefär en fjärdedel av moderns vikt.[2] Redan efter sex veckor börjar ungdjuren att äta fast föda och efter tre månader är de självständiga. Könsmognaden infaller för honor efter cirka 4,5 år och för hannar 1 eller 2 år senare. Det har iakttagits dvärgmarkattor i fångenskap som har blivit 28 år gamla.[2] Medellivslängden i naturen är okänd.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Dvärgmarkattor har flera olika fiender i naturen, till exempel leoparder, viverrider, guldkatter, rovfåglar, ormar och varaner. Människor jagar dessa djur för att skydda sina plantager. Trots allt listas arterna i släktet inte som hotade.[1]

Arter[redigera | redigera wikitext]

Efter nyare forskningar delas släktet i två arter.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Zwergmeerkatzen, 26 juni 2006.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Miopithecus på IUCN:s rödlista, besökt 26 oktober 2012.
  2. ^ [a b c d e f g h] Nowak, R. M. (1999) sid.575/76 delvis på Google books
  3. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Miopithecus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]