E-band (NATO)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
E-band (NATO)
Frekvensområde2 – 3 GHz
Våglängdsområde15 – 10 cm
Relaterade bandS (IEEE)
UHF (ITU)

E-bandet är en föråldrad beteckning för radiofrekvenser från 2000 till 3000 MHz (ekvivalent med våglängder mellan 15 och 10 cm) som framförallt användes under den kalla krigsperioden. Sedan 1992 är frekvenstilldelning och -beteckning reglerad av NATO Joint Civil/Military Frequency Agreement (NJFA).[1] För att identifiera militära radiospektrala krav, exempelvis för planering av krishantering, utbildning, elektronisk krigföring eller i militära operationer, är emellertid detta system fortfarande i bruk.

NATO-BOKSTAVSBAND RUNDRADIOBAND
GAMMAL NOMENKLATUR NY NOMENKLATUR
BAND FREKVENS (MHz) BAND FREKVENS (MHz)
A 0 – 250 I 100 – 150 Band I
47 – 68 MHz (TV)
Band II
87,5 – 108 MHz (FM)
G 150 – 225 Band III
174 – 230 MHz (TV)
B 250 – 500 P 225 – 390
C 500 – 1 000 L 390 – 1 550 Band IV
470 – 582 MHz (TV)
Band V
582 – 862 MHz (TV)
D 1 000 – 2 000 S 1 550 – 3 900
E 2 000 – 3 000
F 3 000 – 4 000
G 4 000 – 6 000 C 3 900 – 6 200
H 6 000 – 8 000 X 6 200 – 10 900
I 8 000 – 10 000
J 10 000 – 20 000 Ku 10 900 – 20 000
K 20 000 – 40 000 Ka 20 000 – 36 000
L 40 000 – 60 000 Q 36 000 – 46 000
V 46 000 – 56 000
M 60 000 – 100 000 W 56 000 – 100 000
USA-MILITÄR / SACLANT
N 100 000 – 200 000
O 100 000 – 200 000

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”NATO Joint Civil/Military Frequency Agreement (NJFA)”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304102758/http://www.akos-rs.si/files/Zakonodaja/Direktive_in_priporocila/mednarodni_sporazumi/CM-Ag.pdf. Läst 4 juli 2017.  Noia 64 mimetypes pdf.png PDF