G-band (NATO)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
G-band (NATO)
Frekvensområde 4 – 6 GHz
Våglängdsområde 7,5 – 5 cm
Relaterade band C (IEEE)
SHF (ITU)

G-bandet är en föråldrad beteckning för radiofrekvenser från 4000 till 6000 MHz (ekvivalent med våglängder mellan 7,5 och 5 cm) som framförallt användes under den kalla krigsperioden. Sedan 1992 är frekvenstilldelning och -beteckning reglerad av NATO Joint Civil/Military Frequency Agreement (NJFA).[1] För att identifiera militära radiospektrala krav, exempelvis för planering av krishantering, utbildning, elektronisk krigföring eller i militära operationer, är emellertid detta system fortfarande i bruk.

NATO-BOKSTAVSBAND RUNDRADIOBAND
GAMMAL NOMENKLATUR NY NOMENKLATUR
BAND FREKVENS (MHz) BAND FREKVENS (MHz)
A 0 – 250 I 100 – 150 Band I
47 – 68 MHz (TV)
Band II
87,5 – 108 MHz (FM)
G 150 – 225 Band III
174 – 230 MHz (TV)
B 250 – 500 P 225 – 390
C 500 – 1 000 L 390 – 1 550 Band IV
470 – 582 MHz (TV)
Band V
582 – 862 MHz (TV)
D 1 000 – 2 000 S 1 550 – 3 900
E 2 000 – 3 000
F 3 000 – 4 000
G 4 000 – 6 000 C 3 900 – 6 200
H 6 000 – 8 000 X 6 200 – 10 900
I 8 000 – 10 000
J 10 000 – 20 000 Ku 10 900 – 20 000
K 20 000 – 40 000 Ka 20 000 – 36 000
L 40 000 – 60 000 Q 36 000 – 46 000
V 46 000 – 56 000
M 60 000 – 100 000 W 56 000 – 100 000
USA-MILITÄR / SACLANT
N 100 000 – 200 000
O 100 000 – 200 000

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”NATO Joint Civil/Military Frequency Agreement (NJFA)”. http://www.akos-rs.si/files/Zakonodaja/Direktive_in_priporocila/mednarodni_sporazumi/CM-Ag.pdf.  Noia 64 mimetypes pdf.png PDF