EES-medborgare

Från Wikipedia

EES-medborgare är ett samlingsbegrepp för medborgare i någon av de stater som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, det vill säga antingen en medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen eller en medborgare i Island, Liechtenstein eller Norge, som har ingått EES-avtalet. Till skillnad från unionsmedborgarskapet existerar det inte något EES-medborgarskap i sig, varken enligt EES-avtalet eller unionsrätten, utan begreppet syftar istället på medborgare som innehar ett visst nationellt medborgarskap enligt ovan.

Genom EES-avtalet har EES-medborgare från Island, Liechtenstein och Norge erhållit vissa av de rättigheter som unionsmedborgare åtnjuter, däribland fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet.

EES-medborgare i svensk lagstiftning

I Utlänningslagen har införts bestämmelser, i enlighet med rörlighetsdirektivet, som avskaffat uppehållstillstånd och istället infört begreppet uppehållsrätt för EES-medborgare.

En EES-medborgare som har uppehållsrätt och som avser att stanna i Sverige under längre tid än tre månader skall registrera sig hos Migrationsverket.[1]

Om folkbokföring

Folkbokföring av EES-medborgare och deras familjemedlemmar ska prövas av Skatteverket enligt 3 § folkbokföringslagen.[2][3]

Rättsfall

  • En EES-medborgare har uppehållsrätt i Sverige om denne är att betrakta som arbetstagare. Som arbetstagare anses den som utför ett faktiskt och verkligt arbete, även om arbetet är ett lågavlönat deltidsarbete.[4]

Se även

Referenser

Noter