Uppehållsrätt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Uppehållsrätt är den rätt inom Europeiska unionen som en unionsmedborgare och dennes familjemedlemmar åtnjuter i form av att kunna uppehålla sig i någon av unionens medlemsstater, i vilken unionsmedborgaren inte själv är medborgare, utan uppehållstillstånd. Tillsammans med rätten till in- och utresa mellan medlemsstaterna utgör uppehållsrätten en viktig del av rörlighetsdirektivets bestämmelser om den fria rörligheten för personer. Enligt direktivet har unionsmedborgare och deras familjemedlemmar uppehållsrätt vid uppehåll som varar i högst tre månader, utan några andra krav än innehav av en giltig resehandling. Även vid uppehåll som varar i mer än tre månader föreligger uppehållsrätt, under förutsättning att unionsmedborgaren är anställd eller egenföretagare, student eller på annat sätt kan försörja sig själv och sin familj i den mottagande medlemsstaten.

Personer med uppehållsrätt behöver inte ansöka om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd för att till exempel ta anställning eller studera. Vid uppehåll i mer än tre månader måste dock familjemedlemmar, som inte själva är unionsmedborgare, ansöka om ett uppehållskort. Uppehållsrätt ger personen i fråga rätt att vistas inom en medlemsstats hela territorium. Den territoriella räckvidden får begränsas endast i den mån den även har begränsats för de egna medborgarna.[1]

Genom EES-avtalet omfattar uppehållsrätten även Island, Liechtenstein och Norge och medborgare från dessa stater.

Personer med uppehållsrätt[redigera | redigera wikitext]

Personer som under vissa omständigheter åtnjuter uppehållsrätt innefattar dels unionsmedborgare, dels familjemedlemmar till unionsmedborgare med uppehållsrätt, även om de själva inte är unionsmedborgare.

Familjemedlemmar[redigera | redigera wikitext]

Familjemedlemmar till unionsmedborgare åtnjuter, under vissa omständigheter, uppehållsrätt även om de själva inte är unionsmedborgare. Med familjemedlem menas, enligt rörlighetsdirektivet, följande anhöriga:[2]

  • make eller maka till unionsmedborgaren,
  • släktingar i rakt nedstigande led till unionsmedborgaren, eller till make, maka eller registrerad partner enligt ovan, som är under 21 år eller är beroende för sin försörjning, och
  • underhållsberättigade släktingar i rakt uppstigande led till unionsmedborgaren, eller till make, maka eller registrerad partner enligt ovan.

Missbruk av uppehållsrätten genom till exempel skenäktenskap är inte tillåtet enligt rörlighetsdirektivet.[3]

Uppehållsrätt i högst tre månader[redigera | redigera wikitext]

Enligt rörlighetsdirektivet har unionsmedborgare rätt att uppehålla sig i upp till tre månader i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare, utan några andra krav än att inneha ett giltigt pass eller nationellt identitetskort. Uppehållsrätten går dock förlorad om personen i fråga utgör en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala trygghetssystem.[4]

Familjemedlemmar, som inte själva är unionsmedborgare, har rätt att uppehålla sig i samma medlemsstat om de innehar ett giltigt pass.[5]

Uppehållsrätt i mer än tre månader[redigera | redigera wikitext]

Under vissa villkor har unionsmedborgare även rätt att uppehålla sig mer än tre månader i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare.[5] Detta gäller om personen

  • är anställd eller egenföretagare i den mottagande medlemsstaten,
  • har tillräckliga tillgångar för att inte bli en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala trygghetssystem under vistelsen, samt har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i den mottagande medlemsstaten, eller
  • bedriver studier eller genomgår en yrkesutbildning vid en erkänd institution, samt innehar en heltäckade sjukförsäkring som gäller i den mottagande medlemsstaten och avger en förklaring eller motsvarande om att han eller hon har tillräckliga tillgångar för att försörja sig själv.

Familjemedlemmar till ovanstående unionsmedborgare har rätt att uppehålla sig i samma medlemsstat under samma tid oavsett om de själva är unionsmedborgare eller inte.[5] De har även rätt att ta anställning eller inleda verksamhet som egenföretagare.[6]

Om en person upphör att vara anställd eller egenföretagare behåller unionsmedborgaren ändå sin status som anställd eller egenföretagare om unionsmedborgaren

  • har drabbats av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall,
  • har drabbats av ofrivillig arbetslöshet efter mer än ett års anställning och har anmält sig som arbetssökande vid en behörig arbetsförmedling, eller
  • inleder en yrkesutbildning.

Även personer som blir arbetslösa inom tolv månader har rätt att behålla sin status som arbetstagare i ytterligare minst sex månader.[5]

Medlemsstaterna har rätt att kräva att personer som uppehåller sig längre än tre månader registrerar sig hos de nationella myndigheterna. Utöver giltig resehandling får myndigheterna endast kräva att personen uppvisar de handlingar som styrker att han eller hon åtnjuter uppehållsrätt, till exempel ett anställningsavtal. De nationella myndigheterna ska enligt rörlighetsdirektivet utfärda ett bevis om registrering. Motsvarande bestämmelser gäller för familjemedlemmar som är unionsmedborgare. Andra familjemedlemmar måste ansöka om uppehållskort, som utfärdas av de nationella myndigheterna.

Permanent uppehållsrätt[redigera | redigera wikitext]

Enligt rörlighetsdirektivet erhåller unionsmedborgare och deras familjemedlemmar permanent uppehållsrätt efter att ha uppehållit sig lagligt i en medlemsstat under minst fem år. Under denna period får personen i fråga ha lämnat medlemsstaten under kortare perioder, som inte får överstiga sex månader per år mer än i undantagsfall.[7] Permanent uppehållsrätt kan i regel endast gå förlorad efter frånvaro i medlemsstaten i fråga i mer än två på varandra följande år. Personer kan erhålla permanent uppehållsrätt redan innan fem år har förlöpt om personen i fråga

  • har varit anställd eller egenföretagare, men går i pension,
  • har varit anställd eller egenföretagare i den mottagande medlemsstaten i minst två år, men har slutat arbeta till följd av permanent arbetsoförmåga, eller
  • har varit anställd eller egenföretagare i den mottagande medlemsstaten i minst tre år, men har blivit anställd eller egenföretagare i en annan medlemsstat, dock med bibehållen bostad i den mottagande medlemsstaten.

Unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare som åtnjuter permanent uppehållsrätt har rätt att erhålla ett intyg om permanent uppehållsrätt respektive ett permanent uppehållskort.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Artikel 22 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 19). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  2. ^ ”Artikel 2 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 8). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  3. ^ ”Artikel 35 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 24). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  4. ^ ”Artikel 14 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 15-16). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  5. ^ [a b c d] ”Kapitel III i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 10-16). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  6. ^ ”Artikel 23 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 20). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  7. ^ ”Kapitel IV i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 16-19). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.