Edgar Faure

Från Wikipedia
Edgar Faure
Född18 augusti 1908[1][2][3]
Béziers[4], Frankrike
Död30 mars 1988[1][2][3] (79 år)
Paris sjunde arrondissement[4], Frankrike
BegravdPassys begravningsplats
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidAggregations of law in France
Institut national des langues et civilisations orientales
Henri IV high school in Béziers
lycée Voltaire
SysselsättningPolitiker[5], författare, rättshistoriker, diplomat, advokat
Befattning
Senator[6]
Senator[7]
Frankrikes justitieminister
regeringen Pleven II (1951–1952)
Frankrikes ekonomi-, finans- och industriminister
regeringen Faure I (1952–1952)
Konseljpresident (1952–1952)
Frankrikes ekonomi-, finans- och industriminister
regeringen Laniel I (1953–1954)
Frankrikes ekonomi-, finans- och industriminister
regeringen Laniel II (1954–1954)
Frankrikes ekonomi-, finans- och industriminister
regeringen Mendès France (1954–1955)
Frankrikes utrikesminister
regeringen Mendès France (1955–1955)
Konseljpresident (1955–1956)
Frankrikes inrikesminister
regeringen Faure II (1955–1956)
Frankrikes ekonomi-, finans- och industriminister
regeringen Pierre Pflimlin (1958–1958)
Frankrikes jordbruksminister
regeringen Pompidou III (1966–1967)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens tredje legislaturperiod, Doubs tredje (1967–1967)
Frankrikes jordbruksminister
regeringen Pompidou IV (1967–1968)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens fjärde legislaturperiod, Doubs tredje (1968–1968)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens fjärde legislaturperiod, Doubs tredje (1969–1972)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens femte legislaturperiod, Doubs tredje (1973–1978)
Nationalförsamlingens talman (1973–1978)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens sjätte legislaturperiod, Doubs tredje (1978–1980)
Stol nummer 18 i Franska akademien (1978–1988)[8]
Europaparlamentariker
första Europaparlamentet, Frankrike (1979–1984)[9]
President, mission du bicentenaire de la Révolution française et de la Déclaration des droits de l'homme et du citoyen (–1988)
Politiskt parti
Samling för Republiken
Union des démocrates pour la République
Parti républicain, radical et radical-socialiste
MakaLucie Faure
(g. 1931–)
Utmärkelser
Prix Pierre-Lafue (1985)
Prix Cazes
Concours général
Redigera Wikidata

Edgar Faure, född 18 augusti 1908 i Béziers, död 30 mars 1988, var en fransk politiker och historiker. Han företrädde det liberala partiet Parti Radical.

Faure var en av landets mest framträdande politiker under efterkrigstiden och var ledamot av Nationalförsamlingen 1946-1958 och 1967-1980 samt dess talman 1973-1978. Åren 1958-1967 och 1980-1988 var han ledamot av senaten. Han ingick i flera regeringar 1950-1973 och var bland annat konseljpresident (premiärminister) 1952 och 1955-1956 samt utrikesminister 1955.

I Pompidous regering 1966 - 68 utsågs han i juli 1968 till undervisningsminister med uppgift att reformera skol- och universitetsväsendet efter studentoroligheterna samma år. Han genomförde flera reformer men avgick 1969. [10]

Till yrket var han advokat. Han har publicerat flera böcker och var 1978-1988 ledamot av Franska akademien.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Edgar Faure, 2922, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Edgar Faure, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Fichier des personnes décédées, Faure, Edgar Jean Vincent Barthelemy, läs online, läst: 3 juni 2022, licens: licence ouverte 2.0.[källa från Wikidata]
  5. ^ www.europarl.europa.eu, 868, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ senat.fr, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
  7. ^ senat.fr, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ Franska akademien, läs online, läst: 3 juni 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ www.europarl.europa.eu, 868.[källa från Wikidata]
  10. ^ Bra Böckers lexikon, 1974
Företrädare:
René Mayer
Frankrikes justitieminister
1951-1952
Efterträdare:
Léon Martinaud-Deplat
Företrädare:
René Pleven
Frankrikes konseljpresident
1952-1952
Efterträdare:
Antoine Pinay
Företrädare:
René Mayer
Frankrikes finansminister
1952-1952
Efterträdare:
Antoine Pinay
Företrädare:
Maurice Bourgès-Maunoury
Frankrikes finansminister
1953-1955
Efterträdare:
Robert Buron
Företrädare:
Pierre Mendès-France
Frankrikes utrikesminister
1955-1955
Efterträdare:
Antoine Pinay
Företrädare:
Pierre Mendès-France
Frankrikes konseljpresident
1955-1956
Efterträdare:
Guy Mollet
Företrädare:
Pierre Pflimlin
Frankrikes finansminister
1958-1958
Efterträdare:
Antoine Pinay