Edmund Sparmann

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Edmund Sparmann, 1928.

Edmund Ernst Karl Sparmann född 16 juni 1888 i Wien Österrike död 24 juni 1951 i Stockholm, österrikisk-svensk, ingenjör, provflygare och flygplanskonstruktör.

Sparmann besökte tillsammans med kaptenen Max Perini Stockholm och Malmen 1919 för att demonstrera Phönixfabrikens flygplan Phönix C.I och Phönix D. III. Han blev erbjuden att stanna kvar i Sverige och anställdes hos AB Enoch Thulins Aeroplansfabrik några månader efter Thulins haveri. Efter företagets konkurs flög han en tid uppvisningar och rundflyg med passagerare. Han blev svensk medborgare 1925 vilket ledde till att han kunde anställas vid Malmen som kontrollingenjör och provflygare. 1932 startade han Sparmanns flygverkstäderLilla Essingen i Stockholm med pengar som han fick på grund av att USA 1914 konfiskerat några av Sparmanns gyroinstrumentpatent och överlämnat dem till Elmer Ambrose Sperry. I juni 1934 presenterade han sin första konstruktion S-1A ett övningsjaktplan som i Flygvapnet fick benämningen P 1. Han sålde sitt företag till Saab AB 1937.

Sparmann reste 1933 till Wasserkuppe och utbildade sig i segelflygning. Efter att han klarat C-diplomet återvände han till Sverige för att försöka slå Douglas Hamilton i tävlingen om att först flyga ett motorlöst flygplan över Öresund. För flygningen införskaffade Sparmann med stöd av Läkerol en Grunau ESG-31 med registreringen SE-ADP (det första segelflygplan som inregistredades av Luftfartsstyrelsen i Sverige). 12 augusti 1933 bogserades Sparmann upp till 2 300 meters höjd från Bulltofta av ABA-piloten Georg Lindow. Efter losskopplingen över Limhamn i Malmö styrde han västerut mot den danska kusten. Överfarten tog 20 minuter och efter 10 minuters cirklande över Kastrup landade han. Redan samma kväll flög han åter till Malmö. Sparmanns Grunau ESG-31 finns idag utställd vid segelflygmuseet på Ålleberg.