Edwin Hubble

Från Wikipedia
Edwin Hubble
Född20 november 1889[1][2][3]
Marshfield, Missouri, USA
Död28 september 1953[4][2][3] (63 år)
San Marino[4], USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidUniversity of Chicago[5]
The Queen's College, Oxford
Wheaton Warrenville South High School
SysselsättningAstronom[6], astrofysiker, kosmolog
ArbetsgivareYerkesobservatoriet
Mount Wilson-observatoriet
Noterbara verkHubbles lag och Hubbles serie
MakaGrace Lillian Burke
Utmärkelser
Rhodesstipendium (1910)[7]
Newcomb Cleveland Prize (1924)
Föreläsning till Sillimans minne (1935)
Barnard Medal for Meritorious Service to Science (1935)
Bruce-medaljen (1938)[8]
Franklinmedaljen (1939)
Royal Astronomical Societys guldmedalj (1940)[9]
Legionär av Legion of Merit (1946)[10]
International Space Hall of Fame (2001)[11][12]
Indiana Basketball Hall of Fame (2017)[13]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Edwin Powell Hubble, född 20 november 1889 i Marshfield i Missouri, död 28 september 1953 i San Marino i Kalifornien, var en amerikansk astronom.

Hubbleteleskopet, ett rymdteleskop som sedan 1990 finns i en omloppsbana runt jorden, är uppkallat efter honom.[14], liksom asteroiden 2069 Hubble.[15].

Upptäckter[redigera | redigera wikitext]

Edwin Hubble var från 1919 verksam vid Mount Wilson-observatoriet i Kalifornien. Han tilldelades Bruce-medaljen 1938 och Royal Astronomical Societys guldmedalj 1940.

På 1920-talet studerade Hubble de astronomiska objekt som då kallades ”spiralnebulosor” (idag spiralgalaxer) och han lyckades urskilja enskilda stjärnor i dessa. Eftersom han fann en typ av variabla stjärnor, cepheider, bland dessa kunde han beräkna avståndet till dem. På det sättet visade han 1924, att Andromedagalaxen befinner sig på ett stort avstånd från vår egen galax, Vintergatan, och det blev klart att spiralnebulosorna inte hör till Vintergatan utan utgör egna galaxer.

Han utarbetade 1925 ett ännu ofta använt klassifikationssystem för galaxer, den så kallade Hubbleklassifikationen, som har formen av ett stämgaffelsdiagram.

Efter observationer av främst Vesto Slipher och Knut Lundmark att våglängderna i ljuset från galaxerna ofta är längre (rödare) än i ljuset från lokala ljuskällor, visade Hubble 1929, att denna så kallade rödförskjutning tenderar att öka linjärt med galaxernas avstånd från oss. Detta är numera känt som Hubbles lag. Henrietta Swan Leavitt fastslog upptäckten innan Hubble, men det uppmärksammades föga under hennes livstid. Efter Leavitts död använde Hubble hennes upptäckter för att utarbeta Hubbles lag, vilken hävdade att universum expanderar. Avstånden som Hubble hade beräknat visade sig emellertid vara felaktiga – de anses numera vara cirka sju gånger större – så visade sig linjariteten i sambandet mellan avstånd och rödförskjutning stämma även för mycket avlägsnare galaxer.

På grund av det faktum att en rödförskjutning orsakad av Dopplereffekten kan observeras när en ljuskälla rör sig bort från observatören, uttryckte Hubble den som en skenbar hastighet (apparent velocity), nämligen den hastighet som galaxen skulle ha om rödförskjutningen förorsakades av en Dopplereffekt. Hubble tog det dock inte för givet att rödförskjutningen berodde på en sådan rörelse, utan förblev öppen för alternativa förklaringar.

Redan 1927 hade Georges Lemaître föreslagit en teori enligt vilken universum expanderar och galaxerna rör sig bort från varandra. Kosmologiska teorier av detta slag, enligt vilka universum eller själva rymden uppstod i en stor smäll (Big Bang) har sedan utvecklats vidare och efterhand i flera omgångar anpassats till nya observationer. Hubbles upptäckt spelar en avgörande roll i dessa teorier.

I augusti 1935 upptäckte han asteroiden 1935 QN, den fick senare namnet 1373 Cincinnati[16].

Hubbles lag[redigera | redigera wikitext]

Förhållandet mellan den skenbara hastigheten och avståndet beskrivs ekvationen v = H × r , där v är radialhastigheten, r avståndet och H Hubbleparametern.

Ända sedan Hubble formulerade uttrycket har värdet på H justerats otaliga gånger. En av de senaste beräkningarna av proportionalitetskonstanten använde data från satelliten WMAP kombinerad med andra astronomiska data, vilket gav ett värde på 70,1 ± 1,3 (km/s)/Mpc.

I augusti 2006 [17] gjordes en från detta oberoende beräkning med data från NASA:s Chandra X-ray Observatory, vilket gav en mindre precis men överensstämmande siffra på 77 (km/s)/Mpc med en felmarginal på 15%[18].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, Internet Archive.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Edwin Hubble, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), Хаббл Эдвин Пауэлл, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.rhodeshouse.ox.ac.uk, läst: 3 februari 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.phys-astro.sonoma.edu, läst: 29 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, ras.ac.uk, läst: 29 april 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, en-academic.com, läst: 29 april 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.nmspacemuseum.org, läst: 17 juli 2023.[källa från Wikidata]
  12. ^ 6 Inducted Into International Space Hall of Fame, El Paso Times (på engelska), 16 oktober 2001, s. 29, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, www.hoopshall.com.[källa från Wikidata]
  14. ^ Grauls, Marcel; Swahn, Jan-Öjvind (2002). Bintje och Kalasjnikov : personerna bakom orden  : en uppslagsbok (Ny utg). Bromma: Ordalaget. Libris 8418652. ISBN 9189086376 . Sid. 140
  15. ^ ”Minor Planet Center 2069 Hubble” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=2069. Läst 25 januari 2018. 
  16. ^ Schmadel, Lutz D. (2007). Dictionary of Minor Planet Names – (1373) Cincinnati. Springer Berlin Heidelberg. sid. 111. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1374. Läst 3 september 2017 
  17. ^ Komatsu E. (2008). ”Five-Year Wilkinson Microwave Anisotropy Probe (WMAP) Observations: Cosmological Interpretation”. Astrophysical Journal Supplement Series (Preprint). https://arxiv.org/pdf/0803.0547.pdf. 
  18. ^ ”Chandra Confirms the Hubble Constant”. 8 augusti 2006. http://www.universetoday.com/2006/08/08/chandra-confirms-the-hubble-constant/. Läst 18 juni 2008. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]