Einar Erici

Från Wikipedia
Einar Erici
Erici sittande vid orgeln i Svartnäs kyrka 1956.
Född31 januari 1885[1]
Skärkinds församling[1], Sverige
Död10 november 1965[1] (80 år)
Hedvig Eleonora församling[1], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningFotograf, läkare
Utmärkelser
Hedersledamot av Kyrkomusikernas riksförbund (1962)[2]
Redigera Wikidata

Einar Erici, född den 31 januari 1885 i Skärkind, Östergötland, död den 10 november 1965 i Stockholm, var en svensk läkare och orgelforskare samt amatörfotograf.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Einar Erici var prästson från Östergötland. I enlighet med sina föräldrars önskan utbildade han sig till läkare, och under 35 år tjänstgjorde han som laryngolog vid Stockholms stads tuberkulossjukhus samt bedrev en privat praktik fram till 1963. Under tjänstgöring på Gotland utvecklades hans intresse för kyrkobyggnader och kyrklig konst, och under resor i Sverige besökte han och fotograferade ett stort antal kyrkor, mest i Uppland och på Gotland.

Orgelforskaren[redigera | redigera wikitext]

Erici specialiserade sig på de svenska orglarna och deras historia. Han genomförde omfattade arkivundersökningar, och skaffade fram ditintills okända kunskaper om orglarna och orgelbyggarna och upprättade ett inventarium över de svenska orglarna från tiden före 1850. Riksantikvarieämbetet utgav 1946 den första utgåvan av inventariet.

Arkiv och fotografier[redigera | redigera wikitext]

Einar Ericis efterlämnade privata arkiv ingår i Riksantikvarieämbetets samlingar på Antikvarisk-topografiska arkivet. Förutom skriftligt material som brev och handlingar om svenska orglar och orgelbyggare, ingår ett stort antal fotografier i samlingen. Bilderna på kyrkobyggnader, kalkmålningar och orglar har sedan tidigare inordnats i en äldre arkivsamling med bilder av kyrkor. Ett hundratal bilder som beskrivs som fotografier av "folkkaraktärer" eller "folktyper" ingår fortfarande i Einar Ericis enskilda arkiv. Bilderna visar olika arbetare och tjänstemän, oftast män med skägg, men ibland också deras hustrur och familjer. Bland bilderna finns både porträtt och bilder av personerna i naturen eller i arbete. Ett antal bilder från Valamo ryskortodoxa kloster i Karelen ingår också i det enskilda arkivet.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1948 - Hjälsta-orgeln 100 år.
  • 1949 - Johannes Magnusson i Nässja.
  • 1950 - Den återuppväckta Eskilsätersorgeln. Karlstads stifts äldsta och kanske också - klangskönaste. Några blad ur stiftets äldre orgelhistoria.
  • 1951 - Kring den återuppståndna Jonseredsorgeln.
  • 1952 - Den 100-åriga Öjaorgeln och dess mästare klockaren Eric Adolph Setterquist i Hallsberg.
  • 1956 - Eine kurze schwedische Orgelgeschichte im Lichte des heutigen Bestandes.
  • 1956 - Försök till inventarium över bevarade äldre kyrkorglar i Sverige tillkomna före mitten av 1800-talet, några ock mellan åren 1850 och 1865 och ett par ännu senare, men dock stilistiskt sammanhörande med de äldre.
  • 1957 - Kring Svartnäsorgeln: ett bidrag till Dalarnas äldre orgelhistoria. Avsnitt i Julbok för Västerås stift.
  • 1965 - Orglar och orgelbyggare i Linköpings stift.

Bilder tagna av Erici[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1860–2017, sjunde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2018, Erici, Einar Viktor, läst: 28 oktober 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ Kyrkomusikernas riksförbund 1901–2001, Kyrkomusikernas riksförbund, september 2001, s. 109, ISBN 91-7718-022-4, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]