Einar Heckscher

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Ej att förväxla med Carl-Einar Häckner.
Einar Heckscher
Född6 maj 1938
Uppsala
Död18 februari 2020 (81 år)
Katarina distrikt, Stockholm
Medborgare iSverige
SysselsättningÖversättare, musiker, författare
FöräldrarGunnar Heckscher
SläktingarEva Heckscher (syskon)
Sten Heckscher (syskon)
Ivar Heckscher (syskon)
Redigera Wikidata

Einar Heckscher, född 6 maj 1938 i Uppsala, död 18 februari 2020 i Katarina distrikt i Stockholm,[1][2] var en svensk författare och översättare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Einar Heckscher var son till statsvetaren Gunnar Heckscher, senare professor och partiledare för Högerpartiet, och dennes hustru Anna Britta, född Vickhoff.[3] Han fick fyra syskon: Eva, Sten, David och Ivar Heckscher.

Heckscher drogs som tonåring till Stockholms jazzkretsar och började missbruka narkotika vid 18 års ålder. Han var på grund av sitt missbruk nära döden två gånger, men slutade då han 1974 fick en son och Lasse Bergström på Norstedts gav honom ett arbete.[4] Han har översatt författare som T. Coraghessan Boyle, Charles Bukowski, Don DeLillo, John Fante, Elmore Leonard, Hunter S. Thompson, Irvine Welsh och John Kennedy Toole. Heckscher har även ägnat sig åt musik och var under 1970-talet sångare i proggrockgrupperna Telefon Paisa, senare Sogmusobil, och Levande Livet. Han var under en period också med i Handgjort.

Einar Heckscher var far till två barn.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Minnen från tivoli (dikter, 1981)
  • Danser bakom scenen (dikter 1986)
  • Amerikanskt slanglexikon (1997)
  • Essän "Soul Brother" i Ronnie Haags Om Charles Bukowski: en legend (2002)
  • Huvet i hissen: låtar & drapor (2003)

Översättningar (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • William S. Burroughs: Tjacket (Junkie) (Centerwall & Thuresson, 1967)
  • Toby Young: Hopplös och hatad av alla (How to Lose Friends and Alienate People, 2003).
  • Norman Mailer: Bödelns sång (The executioner's song) (översatt tillsammans med Jimmy Hofsö, Askild & Kärnekull, 1980-1981)
  • John Kennedy Toole: Dumskallarnas sammansvärjning (A confederacy of dunces) (AWE/Geber, 1982)
  • Thomas Pynchon: Steg för steg: tidiga berättelser (Slow learners: early stories) (Bonnier, 1985)
  • Martin Amis: Information (The Information) (Alfabeta, 1995)
  • Louis-Ferdinand Céline: Kasperligan (Guignol's band) (Norstedt, 1996)
  • Joseph Conrad: Mörkrets hjärta (Heart of darkness) (Lindelöw, 2006)
  • Jack Kerouac: På väg (On the road) (Norstedt, 2008)
  • Edward Bunker: Pojkpokerblues (Little Boy Blue) (Lindelöw, 2013)

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carl-Fredrik Eriksson (23 februari 2020). ”Författaren Einar Heckscher är död – blev 81 år gammal”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/forfattaren-einar-heckscher-ar-dod-blev-81-ar-gammal/. 
  2. ^ Enligt Ratsit.
  3. ^ Einar Heckscher (9 juni 2002). ”Einar Heckscher”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/einar-heckscher. 
  4. ^ Gunnar Ohrlander. ”– Jag klippte till farsan och stack! (Gunnar Ohrlander interbjuar Einar Heckscher, Socialpolitik Nr 3/1995)”. Socialpolitik. Arkiverad från laenkar/Heckscher.htm originalet den 30 september 2007. https://web.archive.org/web/20070930020153/http://web.comhem.se/humanistgruppen/Extra%20laenkar/Heckscher.htm. Läst 25 februari 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Einar_Heckscher&oldid=53917479”