Elnätskommunikation

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Elnätskommunikation, (eng. Power Line Communication, PLC), kallas det när överföring av data sker på elnätet.

Idén är långtifrån ny, redan på gasljustiden kunde man medelst tryckstötar på gasnätet tända och släcka gatubelysning, en enkel form av elnätskommunikation. Man har i många år kunnat sända ut impulser på elnätet för att koppla om elmätare mellan dag- och nattaxa. De svenska elkraftbolagen har länge haft ett eget telefonnät som utnyttjar kraftledningarna som informationsbärare.

Försök gjordes under 1990-talet att bygga upp nätverk i bostäder med utnyttjande av hushållets elnät för kontroll av belysning, larm mm, men även för automatisk avläsning av vatten- el- och värmemätare. De stora elkraftbolagen har mestadels stått för utvecklingsarbetet. Det visade sig svårare än väntat att hantera tekniken och kostnaderna blev för stora för att de erbjudna tjänsterna skulle vara intressanta för den enskilda konsumenten. Varken Sydkraft eller Vattenfall tycks ha några ambitioner att marknadsföra sina system (2003).

Elnätskommunikation används till exempel för att skapa datornätverk via ethernet i byggnader. Överföringshastigheten för hemapplikationer ligger i storleksordningen 100 Mbit/s (2010) [1].

Idag finns flertalet system för insamling av mätvärden från elmätare som nyttjar PLC. För att nämna några leverantörer finns Metrima AB, Kamstrup-Senea & Landis+Gyr Enermet. Dessa system kräver en god kunskap om elnätets uppbyggnad, och om eliminering av störningar för att erhålla en god tillgänglighet.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

En utförlig redovisning av tekniken återfinns hos Fröroth, Ingvar, More than power down the line, KTH Computer Communication System Laboratory, 1999, ISSN 1403-5286.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.idg.se/2.1085/1.307430/sa-fungerar-natverk-via-elnatet Publicerad 2010-04-03, Läst 2010-08-19