Hoppa till innehållet

Elof Ericson

Från Wikipedia
Elof Ericson
Född13 april 1891
Död31 maj 1968 (77 år)
BegravdGamla kyrkogården
Medborgare iSverige
SysselsättningRedaktör, politiker
Redigera Wikidata

Elof Augustinus Ericson, född 13 april 1891 i Karlskoga församling, Örebro län, död där 31 maj 1968,[1] var en svensk redaktör och socialdemokratisk kommunalpolitiker.

Ericson var medarbetare i Folkets Dagblad Politiken 1918 och 1923–1924, Örebro läns Folkblad 1919, redaktör för Östgöta-Folket 1919–1921, Väst-Svenska Kuriren i Göteborg 1921, medarbetare i Den Nya Politiken 1924, i Arbetet 1926 och lokalredaktör för Örebro-Kuriren 1927–1942, verkställande direktör för Karlskoga Bostads AB 1942–1952 och dess styrelseordförande från 1952.[2]

Ericson var ledamot av distriktsstyrelsen för Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) 1916–1917, styrelseledamot i Karlskoga vänsterkommun 1917–1918, i Karlskoga arbetarekommun 1927–1937, dess sekreterare 1929–1937, sekreterare i Karlskoga bergslags partikrets av Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) 1931–1932 och styrelseledamot i Björkborns fabriksarbetarefackförening 1917–1918. Han innehade även förtroendeuppdrag inom nykterhetsrörelsen.[3]

Ericson var ledamot av Karlskoga kommunalfullmäktige 1931–1939, av kommunalnämnden 1936–1939, av stadsfullmäktige från 1939, ordförande i drätselkammaren från 1939, i lönenämnden 1940–1960, gatunämnden 1940–1955, löneombudsman 1953–1960, ledamot av Svenska stadsförbundets löne- och förhandlingsdelegation och dess arbetsutskott 1951–1960, av Örebro läns landsting från 1938, lasarettsdirektionen i Karlskoga från 1937, ordförande från 1952, och ordförande i landstingets sjukvårdsstyrelse från 1955. Han författade ett flertal skrifter samt medverkade med uppsatser i olika publikationer.[2] Ericson är begravd på Gamla kyrkogården i Karlskoga.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Elof Augustinus Ericson på gravar.se.
  2. ^ [a b] Ericson, Elof A i Vem är Vem?: Svealand utom Stor-Stockholm (andra upplagan, 1964)
  3. ^ Vem är vem?. Svealandsdelen (1947), sid. 220f.