Emil Christenson

Från Wikipedia
Emil Christenson
Född15 december 1862[1]
Stångby socken, Sverige
Död7 augusti 1924[1] (61 år)
BegravdNorra begravningsplatsen[2][1]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningTandläkare, mecenat
BarnLili de Faramond (f. 1900)
Redigera Wikidata

Per Emil Christenson, född 15 december 1862 i Stångby socken, Malmöhus län, död 7 augusti 1924 i Engelbrekts församling, Stockholm,[3][4] var en svensk tandläkare och konstsamlare.[5]

Tandläkare[redigera | redigera wikitext]

Christenson blev student i Lund 1882, elev hos hovtandläkaren Elof Förberg i Stockholm 1883 samt avlade tandläkarkandidatexamen 1885 och tandläkarexamen 1886. Han blev praktiserande tandläkare i Lund 1886 och i Stockholm 1893. Han var censor vid tandläkarexamen 1895–1897 och medlem av examensnämnden för tandläkarexamen 1898–1901 och 1903–1906.[6][5] År 1903 utgavs Några ord om järnets inflytande på tänderna som Christenson skrivit.[7] Christenson var verksam vid aktiebolaget Dentosal där han tillsammans med fyra andra tandläkare i tidskriften Hälsovännen 21 februari 1916 bemöter kritik mot produkten Tandsaltet Dentosal.[8]

Konstsamlare[redigera | redigera wikitext]

Christenson var även en erkänd konstsamlare och hade "en betydande konstsamling".[5] Han ägde en samling verk av Gustaf Rydberg som Ord och Bild kallade dr E. Christensons vackra och väl valda Rydbergssamling.[9] I hans samling fanns verk av Nils Kreuger,[10] men även utländska konstnärer som exempelvis Honoré Daumier.[11] Kort efter hans död ställde Nationalmuseum ut hans samling.[12]

Personligt[redigera | redigera wikitext]

Christenson var son till Anders Christenson och Elna Persson.[13] Själv fick han två barn med Hildur Morell, döttrarna Hildur Lili född 4 oktober 1900 [14] och Anna Christenson född 26 juli 1897, som gifte sig med Nils Sjögren.[15]

Emil Christensen dog 61 år gammal 7 augusti 1924 och gravsattes sju dagar senare på Norra begravningsplatsen i Solna kommun [4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]