Emma av Normandie

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Emma
Emma med två av sina söner.
Regeringstid 1002–Sommaren 1013
Företrädare Aelgifu av York
Efterträdare Swiatoslawa av Polen
Regeringstid 3 februari 1014–23 april 1016
(&&&&&&&&&&&&&&02.&&&&&02 år och &&&&&&&&&&&&&080.&&&&&080 dagar)
Företrädare Swiatoslawa av Polen
Efterträdare Sig själv
Regeringstid Juli 1017–12 november 1035
Företrädare Sig själv
Efterträdare Edith av Wessex
Regeringstid 1018–12 november 1035
Företrädare Swiatoslawa av Polen
Efterträdare Gunhild Anundsdotter
Regeringstid 1028–12 november 1035
Företrädare Astrid Olofsdotter
Efterträdare Elisabet av Kiev
Gemåler Ethelred den villrådige
Sven Tveskägg
Barn Edvard Bekännaren
Alfred Ætheling
Hardeknut
Ätt Normandiska ätten
Far Rikard I av Normandie
Mor Gunnor av Normandie
Född Omkring 988
Död 6 mars 1052
Winchester i Hampshire
Begravd Winchester i Hampshire
Emma tar emot en bok tillägnad henne

Emma av Normandie, född cirka 988, död 6 mars 1052, var drottning av England tre gånger, dels genom äktenskapet med Ethelred den villrådige (1002-1016) och sedan genom äktenskapet med Knut den store (1017-1035) , då hon även blev drottning av Danmark och Norge.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Emma var dotter till Rikard I av Normandie och Gunnor.

Drottning[redigera | redigera wikitext]

Hon gifte sig 1002 med Ethelred den villrådige. Äktenskapet arrangerades för att skapa fred mellan England och Normandie, som befann sig i ett skakigt förhållande till varandra och varifrån vikingaräder ofta utgick mot England.[1]

Vid den danska invasionen av England 1013 tog Emma sina söner med Ethelred, Alfred och Edvard, till Normandie. Hon blev änka 1016.

De kvarblev i Normandie tills hon år 1017 återvände för att gifta sig med Knut, nu kung av England, efter Ethelred och hans sons (hennes styvson) Edmunds död.

Änkedrottning[redigera | redigera wikitext]

När Knut dog återvände Alfred och Edvard 1036, möjligen som ett försök att avsätta Knuts illegitime son Harald Harfot, som hade gripit makten över England vid halvbrodern Hardeknuts frånvaro. Hardeknut var son till Emma och Knut den store. Alfred fångades och dödades, medan Edvard undkom till Normandie tillsammans med modern.

Haralds död 1040 och trontillträdet av den mer försonlige Hardeknut banade väg för Edvards återkomst till England som medregent och då Hardeknut dog 1042, blev Edvard kung av England. Emma återvände följande år och tillbringade sina sista dagar i Winchester, Hampshire, där hon sedan begravdes bredvid Knut den store.

Emmas äktenskap och roll utgjorde den länk mellan England och Normandie som skulle utmynna i hennes brorsonson Vilhelm Erövrarens invasion av England 1066.

Äktenskap och barn[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Howard, Ian. Harthacnut: The last Danish King of England, The History Press, 2008