Emoia callisticta
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Emoia callisticta | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Skinkar Scincidae |
| Släkte | Emoia |
| Art | Emoia callisticta |
| Vetenskapligt namn | |
| § Emoia callisticta | |
| Auktor | Peters & Doria 1878 |
| Synonymer | |
|
Emoia acrocarinata Greer 1974[1] Emoia acrocarinatum Kopstein 1926[2] Euprepes (tiliqua) callistictus Peters 1878[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Emoia callisticta[3] är en ödleart som beskrevs av Peters och DORIA 1878. Emoia callisticta ingår i släktet Emoia och familjen skinkar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Greer, A.E. (1974) The generic relationships of the scincid lizard genus Leiolopisma and its relatives., Austr. J. Zool. (Suppl.) 31: 1-67.
- ^ Kopstein,P.F. (1926) Reptilien von den Molukken und den benachbarten Inseln., Zool. Med. 1: 71-112
- ^ [a b] Peters, Wilhem Carl Hartwig and G. Doria. (1878) Catalogo dei retilli e dei batraci raccolti da O. Beccari, L. M. D'Alberts e A. A. Bruijn. nella sotto-regione Austro-Malese., Annali del Museo Civico de Storia Naturale di Genova. ser. 1, 13: 323-450
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/emoia+callisticta/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Emoia callisticta i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|