Engelbert Bertel-Nordström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Gustav Adolf Engelbert Bertel-Nordström, född 19 april 1884 i Helsingfors, död 22 augusti 1967 i Stockholm, var en finsk-svensk konstnär.

Han var son till gårdsägaren Gustaf Edvard Engelbert Nordström och Josefina Olivia Linroos samt gift första gången 1917–1928 med Ninnan Santesson och andra gången 1934–1939 med Margareta Högfors.

Bertel-Nordström arbetade till en början som kontorist och blev efterhand anlitad som illustratör för tidningar och tidskrifter i Finland och Sverige. Som konstnär var han autodidakt och bedrev självstudier under studieresor till bland annat Köpenhamn, Paris, Dresden, Florens och Venedig. Han var huvudsakligen verksam i Sverige sedan 1915 i bland annat Stockholm och Båstad.

Separat ställde han ut första gången i Stockholm 1915 och deltog därefter i ett stort antal samlingsutställningar. Som före detta brottare var han en av initiativtagarna till föreningen Konsten i sporten och var föreningens ordförande 1943-1946. Han var utställningskommissarie vid den svenska konstutställningen vid Olympiska spelen i Berlin 1936 samt en av Optimistgruppens aktivare medlemmar.

Hans konst består av ett romantiskt måleri med västkusthav, klippor, bisarra clownbilder, dramatiska porträtt och landskapsmotiv från stockholmstrakten samt illustrationer. Som skulptör debuterade han med en utställning i Falun 1951 med ett tiotal porträtt och figurstudier i terrakotta och brons. För teatern utförde han bland annat scenbilder till Leo Tolstojs Det levande liket och Frank Wedekinds Erdgeist.

Bertel-Nordström är representerad vid Nationalmuseum[1] Moderna museet[2], Göteborgs konstmuseum[källa behövs], Malmö museum, Jämtlands museum, Norrköpings konstmuseum, Hudiksvalls museum samt Ateneum i Helsingfors.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Scenografi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1921 Det levande liket
Živoj trup
Lev Tolstoj Alexander Moissi Blancheteatern
1922 Lulu
Erdgeist
Frank Wedekind Maria Orska Blancheteatern
1926 I fruntimmersveckan, revy
Gran Willi Wells Södermalmsteatern[3]
1926 Farliga kvinnor
Gran Södermalmsteatern[4]
1926 Kärlek och boxning, revy
Gran Willi Wells Södermalmsteatern[5]
1926 Go'dag go'dag, revy
John Botvid Södermalmsteatern[6]
1927 Fästmanssoffan, revy
Gran Södermalmsteatern[7]
1927 Kärlekskarusellen, revy
Bejve & C:o Willi Wells Södermalmsteatern[8]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalmuseum
  2. ^ Moderna museet Arkiverad 12 mars 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 7. 26 augusti 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-08-26/230/7. Läst 2 augusti 2015. 
  4. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 19. 1 oktober 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-10-01/266/19. Läst 30 december 2015. 
  5. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 14. 25 november 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-11-25/321/14. Läst 30 december 2015. 
  6. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 23. 17 december 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-12-17/343/23. Läst 30 december 2015. 
  7. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 12. 4 mars 1927. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1927-03-04/61/15. Läst 31 december 2015. 
  8. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 15. 6 april 1927. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1927-04-06/93/15. Läst 30 december 2015.