Frank Wedekind

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Frank Wedekind.

Frank Wedekind, född Benjamin Franklin Wedekind den 24 juli 1864 i Hannover, död den 9 mars 1918 i München, var en tysk dramatiker och författare.

Wedekind var känd för sina skådespel, som starkt provocerade samtiden, och för sina inte mindre provocerande ballader som han själv framförde till gitarrackompanjemang. Han var biologisk far till Friedrich Strindberg.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

I sina pjäser angrep Wedekind våldsamt den borgerliga samhällsmoralen, som han ansåg vara hycklad och livsfientlig främst ifråga om det sexuella. Han har därigenom också påverkat den expressionistiska dramatiken.[1]

Bland skådespelen märks Frühlings Erwachen ("Våren vaknar", 1891), som utspelas bland hårt hållna ungdomar på väg att upptäcka sexualiteten och som ligger till grund för Broadway-musikalen Spring Awakening från 2006. Wedekind har även skrivit dubbeltragedin om den märkliga Lulu och hennes älskare: Erdgeist och Die Büchse der Pandora (1895 resp. 1904; dessa två ligger till grund för Alban Bergs opera Lulu). Ytterligare ett nämnvärt alster i Wedekinds produktion är kortromanen Mine Haha oder Über die körperlicher Erziehung der jungen Mädchen ("Mine-Haha eller Unga flickors fysiska fostran", 1903) som filmatiserats av Lucile Hadžihalilović under titeln Innocence (2004). Dess svenska översättning av Peter Handberg utkom 2017, tillsammans med ytterligare två texter i samma volym.

Frank Wedekind har också skrivit pjäsen Franziska som spelades tre gånger i Tyskland 1912 innan den blev censurerad. Franziska har därefter satts upp bland annat i London, Paris och på Uppsala Stadsteater i regi av Carolina Frände 2007.

Texterna på Lou Reed & Metallicas album Lulu från 2011 är baserade på Wedekinds texter.

I en svensk riksdagsdebatt i andra kammaren den 22 februari 1939 i frågan om judiska flyktingar undan Nazityskland citerade Georg Nyblom (bondeförbundet) en dikt,[2] som han menade var ett tecken på något judiskt och osmakligt. Dikten ("Det är sant, jag har slaktat min moster") visade sig vara en svensk översättning av skämtdikten/mordballaden "Der Tantenmörder" (1902) av Frank Wedekind, vilket klarlades på "Namn och Nytt"-sidan i Dagens Nyheter den 10 mars 1939. Tor Bonnier (den judiska kopplingen) hade översatt dikten som övning i sin ungdom, den utgavs aldrig, men en privat tryckning hamnade ändå som pliktexemplar i Kungliga biblioteket.

Verk på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Mine-Haha eller Unga flickors fysiska fostran, följd av Heinrich von Kleist och Läget i världen, översättning och efterord av Peter Handberg (Stockholm: Bokförlaget Faethon, 2017)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra Böckers lexikon, 1980.
  2. ^ Riksdagens protokoll 1939:12. Andra kammaren, sid. 56, Riksdagens webbplats.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]