Eric Burman

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Eric Burman
Född1692[1]
Bygdeå församling[1]
Död1729[1]
Uppsala församling[1]
NationalitetSverige
Alma materUppsala universitet[1] Blue pencil.svg
SysselsättningMatematiker[1], organist[1], astronom[1]
ArbetsgivareUppsala universitet
Make/makaAnna Elisabeth Reftelia
(g. 1721–)[1]
Redigera Wikidata
För andra med samma namn, se Erik Burman

Eric Burman, född 23 september 1692 i Bygdeå, död 3 november 1729 i Uppsala, var en svensk matematiker, meteorolog, astronom och musiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Eric Burman tillhörde Bureätten och var son till kyrkoherden Jacob Laurentii Burman och Kristina Bozaea, och brorson till riksdagsmannen Abraham Laurentii Burman. Han föddes i Bygdeå, där fadern var kyrkoherde. Han studerade vid skolan i Piteå, inskrevs därefter vid Härnösands gymnasium och antogs vid Uppsala universitet 1707. Studierna försenades av ett svårläkt benbrott. Han hade flera framstående lärare, bland dem Petrus Elvius, Johannes Vallerius och Nils Celsius. Vid universitetet var också Johannes Reftelius verksam som professor, och han blev 1721 Burmans svärfar.

Benbrottet ledde till att Burman inte kunde idrotta som hans jämnåriga och han ägnade sig därför åt musik med Christian Zellinger som lärare i bland annat orgel. Han orerade 1712 med De laude musices och disputerade första gången 1715 för Elvius (Specimen mathematicum de proportione harmonica) och andra gången 1716 för Vallerius (Disputatio altera de proportione harmonica)[2]. 1716 blev han filosofie magister. Efter en tjänst som lärare i matematik i Stockholm återkom han till universitetet som adjunkt 1719. Samma år deltog han i stiftandet av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala och var dess första sekreterare.

Samtidigt utvecklade Burman sitt intresse för astronomi. Astronomin i Uppsala hade förfallit efter Anders Spoles död, och det observatorium som denne inrättat i sitt hem hade förstörts i en brand 1702. Burman brevväxlade med den italienske astronomen Giovanni Domenico Cassini i Paris, som hjälpte honom med förslag till ett nytt observatorium. Burman fick stöd för sina planer av Erik Benzelius den yngre, som övertalade riksdagen att upplåta en av slottsrundlarna till observatorium. Det hela stupade dock av finansiära skäl då universitetet saknade erforderliga medel och observatoriet kom inte att bli verklighet förrän med Anders Celsius, som var hans student.[3]

Sveriges första regelbundna meteorologiska observationer[redigera | redigera wikitext]

De första regelbundna, meteorologiska observationer i svensk historia utfördes av Burman. Han mätte regelbundet temperatur, barometerstånd, vindriktning och andra förändringar i vädret och han strävade med viss framgång efter att sådana observationer skulle företas i hela landet. Burman organiserade verksamheten som så att Sverige till slut hade 14 väderstationer vid hans bortgång. Därmed var han grundare till meteorologin i Sverige. Bland hans meteorologiska arbeten finns uppsatser om månförmörkelser, norrsken och solförmörkelser och han var en föregångsman i Sverige för väderprognoser i sin skrift Väderleksspåman. På grund av sina meteorologiska arbeten invaldes han i Royal astronomical society i London 1728. Hans observationer, Specimen observationum meteorologicicarum Upsaliensium, finns bevarade från 1722 till året före hans död och är publicerade i Acta literia Sveciæ. Det är de äldsta bevarade meteorologiska journalerna från Sverige.[4] Journalen från år 1722 är dock numrerad som 9 och han torde därför ha börjat observationerna redan 1714, men de tidigaste åren finns inte bevarade. Burman utgav också almanackor från år 1720.

År 1719 avled Zellinger, och Burman blev då hans efterträdare som director musices och organist i Uppsala domkyrka. Därmed var han även ledare för musikundervisningen i Uppsala. På grund av konflikter med domkyrkorådet förlorade han platsen som organist 1727 efter att han kämpat hårt för att få behålla den. Domkapitlet försökte kompensera honom med en nyinstiftad tjänst som inspektor över musiken. Han verkade kraftfullt för musiklivets förbättrande med regelbundna musikaftnar och överinseende av disputationer i musikteori.

När Burmans lärare Nicolaus Celsius avled 1724 var det många stora namn som ansökte om att få efterträda honom som professor i "högre matematik", det vill säga astronomi. Platsen tillföll Burman den 31 oktober, som då hunnit skaffa sig ett grundmurat anseende i Uppsala. Han hann dock inte verka länge på posten innan han avled, i november 1729.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] Eric Burman, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt lexikon: 17187, läs online
  2. ^ Wallerius, Johan; Burman Eric (1716) (på lat). Disputatio altera De proportione harmonica, quam ... in Reg. Univ. Upsal. præside ... mag. Johanne Wallerio, ... Pro solemnibus in philosophia honoribus, publico sistit examini Ericus Burman, Westro-Bothniensis. Idque in aud. Gust. maj. d. VI. Junii a.o MdccXVI. ante meridium.. Upsalis stanno Werneriano.. Libris 9433582 
  3. ^ http://www.astro.uu.se/history/celsius.pdf
  4. ^ http://www.gvc2.gu.se/BIBLIO/B-serien/B398.pdf[död länk]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]