Erich Engels
| Erich Engels | |
 Hauptsturmführer | |
|---|---|
| Född | 11 september 1908 Tecklenburg, Provinsen Westfalen, Preussen, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 17 maj 1951 (42 år) Warszawa, Polen |
| Inträde | juli 1938 |
| Tjänstetid | 1938–1945 |
Erich Engels, född 11 september 1908 i Tecklenburg, död 17 maj 1951 i Warszawa, var en tysk kriminalkommissarie och SS-Hauptsturmführer. Under andra världskriget ledde han avdelningen för judiska frågor vid Gestapo i Lemberg (Lviv).
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Erich Engels blev medlem i Sturmabteilung (SA) 1930 och i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) i februari 1931. I oktober 1935 fick han anställning vid Gestapo i Kassel och blev två år senare befordrad till kriminalkommissarie. Därefter var han verksam vid Gestapo i Bielefeld och senare i Ungarisch-Hradisch tätig. I juli 1938 inträdde Engels i Schutzstaffel (SS).
Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]
Den 1 september 1939 anföll Tyskland sin östra granne Polen och andra världskriget utbröt. I slutet av oktober inrättades Generalguvernementet, det polska territorium som ockuperades av Tyskland. Engels kom då att tjänstgöra vid staben hos kommendören för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) i distriktet Warschau. Efter Tysklands anfall mot den forna bundsförvanten Sovjetunionen, Operation Barbarossa, inrättades i Generalguvernementet i augusti 1941 ett femte distrikt — Galizien. Engels utsågs till chef för avdelningen för judiska frågor vid Gestapo i Lemberg; hans överordnade var Helmut Tanzmann, kommendör för Sipo och SD i Galizien.[1] Engels var delaktig i deportationer av judar till förintelselägret Bełżec. Den 1 september 1942 lät Engels hänga elva medlemmar av Lembergs juderåd offentligt. Räkningen för repen sände han till juderådet.[1][2]
Massakern i Breitenau[redigera | redigera wikitext]
I samband med Lvov-Sandomierz-offensiven i juli 1944 återockuperade Sovjetunionen Lemberg och den tyska administrationen i Galizien upphörde. Engels återvände till Tyska riket och blev ställföreträdande Gestapo-chef i Kassel under SS-Sturmbannführer Franz Marmon. Engels inrättade en filial, Außenstelle, till Gestapo i Kassel i koncentrationslägret Breitenau, beläget i Guxhagen, omkring 15 kilometer söder om Kassel. Engels beordrade den 30 mars 1945 en exekutionspluton under Peter Frischkorn att arkebusera 28 lägerfångar. Av dessa var 9 ryska krigsfångar, 9 ryska tvångsarbetare, 10 franska motståndskämpar och 2 nederländare.[3]
I andra världskrigets slutskede greps Engels av amerikanska soldater och internerades i Darmstadt. Senare fördes han över till Dachau, som efter befrielsen i april 1945 nyttjades som interneringsläger för misstänkta krigsförbrytare. I april 1947 utlämnades Engels till Polen för att där ställas inför rätta tillsammans med fem andra tjänstemän från Gestapo och Kripo i Kassel: Peter Frischkorn, Kurt Knigge, Hans Lütje, Reinhold Aust och Erich Mamsch.[4] Den 13 mars 1950 dömdes Engels till döden och han avrättades i Warszawa den 17 maj 1951.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
- Pilichowski, Czesław (1979) (på polska). Obozy hitlerowskie na ziemiach polskich 1939-1945: informator encyklopedyczny. Warszawa: Państ. Wydaw. Naukowe. ISBN 83-01-00065-1
- Pohl, Dieter (1996) (på tyska). Nationalsozialistische Judenverfolgung in Ostgalizien 1941-1944: Organisation und Durchführung eines staatlichen Massenverbrechens. München: Oldenbourg. ISBN 3-486-56233-9
- Richter, Gunnar (2001), Die Geheime Staatspolizeistelle Kassel 1933–1945, skriven i Kassel, , Zeitschrift des Vereins für hessische Geschichte und Landeskunde (Verein für hessische Geschichte und Landeskunde Kassel 1834 e.V.) 106: 229–270, ISSN 0342-3107