Erich Naumann

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med Erik Naumann.
Erich Naumann
Erich Naumann i amerikansk fångenskap.
Erich Naumann i amerikansk fångenskap.
SS-Brigadeführer Collar Rank.svg Brigadeführer
Född29 april 1905
Meissen, Sachsen, Tyskland
Död7 juni 1951 (46 år)
Landsberg am Lech, Bayern, Västtyskland
BegravningsplatsSpöttinger Friedhof, Landsberg am Lech
Inträde1935
Tjänstetid1935–1945
Befäl1) Einsatzgruppe VI (Polen)
2) Einsatzgruppe B (Sovjetunionen)
3) Befälhavare för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst i Nederländerna
UtmärkelserJärnkorset av första klassen
Krigsförtjänstkorset av första klassen med svärd
SS Hederssvärd
SS-Ehrenring (Totenkopfring)

Erich Naumann, född 29 april 1905 i Meissen, död 7 juni 1951 i Landsberg am Lech, var en tysk SS-Brigadeführer. Mellan 1941 och 1943 var Naumann befälhavare för Einsatzgruppe B, en av de fyra mobila insatsgrupper som dödade judar, romer, partisaner, politruker och andra för Tredje riket misshagliga personer i Sovjetunionen och Baltikum.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Naumann blev medlem av NSDAP i november 1929. År 1933 inträdde han i SA och 1935 i SD.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Naumann var från den 16 november 1941 till den 1 mars 1943 befälhavare för Einsatzgruppe B och därmed bland annat ansvarig för massmord på 17 256 människor i Smolensk i Ryssland. Naumanns Einsatzgruppe förfogade även över tre gasvagnar,[1] i vilka man i huvudsak mördade judar.

Efter sin tid som chef för Einsatzgruppe B innehade Naumann flera höga poster inom Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD). År 1943 var han inspektör för Sipo och SD i Berlin och mellan 1943 och 1944 tjänstgjorde han som chef för Sipo och SD i Nederländerna, med huvudkontor i Haag.[2]

Einsatzgruppenrättegången[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget ställdes Naumann inför rätta vid Einsatzgruppenrättegången i Nürnberg 1947–1948. Han ansåg inte att hans gärningar i egenskap av befälhavare för Einsatzgruppe B var moraliskt förkastliga utan att de var nödvändiga, då ordern hade givits av Führern.[3] Tribunalen i Nürnberg dömde Naumann till döden för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Han avrättades genom hängning den 7 juni 1951.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lewis, Ken (1998). ”The Einsatzgruppen and Gas Vans in the Eastern Territories” (på engelska). The Nizkor Project. Arkiverad från originalet den 26 september 2011. https://www.webcitation.org/61yb4yFaU?url=http://www.nizkor.org/hweb/orgs/german/einsatzgruppen/esg/documents/et.html. Läst 25 september 2011. 
  2. ^ [a b] Klee 2007, s. 429
  3. ^ ”Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10” (på engelska) (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). Humboldt-Universität zu Berlin · Juristische Fakultät. sid. 95. Arkiverad från originalet den 25 september 2011. http://werle.rewi.hu-berlin.de/Einsatzgruppen.pdf. Läst 25 september 2011. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]