Erik Boheman

Från Wikipedia
Erik Boheman
Född19 januari 1895[1][2]
Hedvig Eleonora församling[2], Sverige
Död18 september 1979[2] (84 år)
Gränna församling[2], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidStockholms universitet[2]
SysselsättningPolitiker[2]
Befattning
Ambassadör[2]
Förstakammarledamot, Göteborgs kommuns valkrets (1959–1970)[2]
Första kammarens talman (1965–1970)[2]
Politiskt parti
Folkpartiet[2]
Utmärkelser
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1941)
Kommendör med stora korset av Vasaorden (1958)[3]
Kungliga Serafimerorden (1968)
Storkorset med kedja av Tre Stjärnors orden
Storkorset av Storfurst Gediminas orden
Storkorset av Mexikanska Aztekiska Örnorden
Storkorset av Oranien-Nassauorden
Storkors av Polonia Restituta
Storkorsriddare av Italienska kronorden
Storkors av Rumänska kronorden
Storkors av Fenixorden
Storkors av Georg I:s orden
Storofficer av Hederslegionen
Kommendör av 1 klass av Brittiska imperieorden
Kommendör av Kronorden
Kommendör av Civiltjänstorden
Civilförtjänstorden (Bulgarien)
Storkors av Dannebrogorden
Storofficer av Chilenska förtjänstorden
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden
Storkorset av Ungerska förtjänstorden
Redigera Wikidata

Erik Carlsson Boheman, född 19 januari 1895 i Stockholm, död 18 september 1979 i Gränna, var en svensk diplomat och politiker (folkpartist).

Biografi

Erik Boheman studerade i Stockholm där han blev juris kandidat 1918. Samma år anställdes han som attaché vid de svenska beskickningarna i Paris och året därpå London. 1921 fick han fast tjänst vid Utrikesdepartementet, från 1928 till 1931 var han utrikesråd och chef för dess politiska avdelning. Under början av 1930-talet var han därefter envoyé i Istanbul, Sofia, Aten, Warszawa och Bukarest. 1938 blev han kabinettssekreterare och innehade tjänsten under andra världskriget till 1945. Under krigets slutskede var han samtidigt svensk envoyé i Paris och biträdande kabinettssekreteraren Vilhelm Assarsson fick periodvis agera tillförordnad kabinettssekreterare. Han var ambassadör i först London 1947-48, och sedan i Washington 1948-58. Därefter blev han folkpartistisk riksdagsledamot (första kammaren) 1959-70 för Göteborgs stads valkrets, och han var talman i första kammaren 1965-70.

Vid sidan av de politiska uppdragen var Boheman även styrelseledamot i SAAB från 1958, Stockholms Enskilda Bank och vid flera företag inom tung industri.

Han var även hedersdoktor vid Gustavus Adolphus College, Saint Peter och Augustana College, Tufts College och vid Uppsala universitet samt serafimerriddare.

Boheman var son till kanslisekreteraren Carl Boheman och Ellen Abramson samt bror till Maud Boheman (1888–1957) som var gift med bokhandlare Gunnar Josephson, vilka var föräldrar till skådespelaren Erland Josephson. Erik Bohemans farfar var entomologen Carl Henrik Boheman.

Erik Boheman var gift första gången 1919–1927 med grevinnan Gunilla Wachtmeister, dotter till universitetskansler greve Fredrik Wachtmeister och friherrinnan Louise af Ugglas, andra gången 1932 med Margaret Mattsson, dotter till grosshandlare Allan Mattsson och Karin Danielsson. Erik Boheman var mormors far till skådespelaren Richard Ulfsäter.

I populärkulturen

I tv- filmen från 1988, Fyra dagar som skakade Sverige, gestaltas han av skådespelaren Lars-Erik Berenett .

Bibliografi[4]

  • På vakt. Från attaché till sändebud: minnesanteckningar (1963)
  • På vakt. Kabinettssekreterare under andra världskriget (1964)
  • Tankar i en talmansstol (1970)

Referenser

Litteratur

  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 66

Noter

  1. ^ Vem är det 1933, 1933, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 4, 1985, s. 66, Boheman i Gränna, Erik C, läst: 22 januari 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Kaius Niemi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 2 juli 1958, s. 7 .[källa från Wikidata]
  4. ^ ”LIBRIS, Kungliga biblioteket”. http://libris.kb.se/hitlist?d=libris&q=erik+boheman&f=simp&spell=true&hist=true&p=1. 
Företrädare:
Christian Günther
Kabinettssekreterare
1938-1945
Efterträdare:
Stig Sahlin
Företrädare:
Gustaf Sundelin
Första kammarens talman
1965-1970
Efterträdare:
Första kammaren upphör
Företrädare:
Einar Hennings
Sveriges envoyér i Paris
1944-1947
Efterträdare:
Karl Ivan Westman
Företrädare:
Björn Prytz
Sveriges ambassadör i London
1947-1948
Efterträdare:
Gunnar Hägglöf
Företrädare:
Herman Eriksson
Sveriges ambassadör i Washington
1948-1958
Efterträdare:
Gunnar Jarring