Stockholms Enskilda Bank

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bankpalatset på Kungsträdgårdsgatan 8

Stockholms Enskilda Bank, ofta kallad Enskilda Banken, var en bank med säte i Stockholm som existerade som eget företag 1856-1971. Banken grundades av A.O. Wallenberg. Med banken som instrument byggde familjen Wallenberg upp sin unika maktposition i svenskt näringsliv med maktposter i merparten av landets dominerande industrier. Maktposterna i banken överfördes så småningom till ett eget bolag, Providentia, (som på 1990-talet fusionerades med Wallenbergs maktbolag Investor). 1972 slogs Stockholms Enskilda Bank samman med Skandinaviska banken och bildade Skandinaviska Enskilda Banken, idag SEB.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Stockholms Enskilda Banks byggnad i kvarteret Pan, Gamla stan.
Fotografi: Johannes Jaeger, 1870.
Gamla bankhuset vid Lilla Nygatan i Gamla stan år 2009.
Sedel utgiven av Stockholms Enskilda Bank 1876. Tryckt på Jacob Bagges sedeltryckeri

Från början gav Stockholms Enskilda Bank bara kredit till industrier, och mot slutet av 1800-talet spelade banken en stor roll i industriell byggnation, både som ledare och som initiativtagare. Banken tog över eller deltog i lån på över 80 miljoner kronor till staten, kommuner, industrier och järnvägar.

Bankhuset i Kvarteret Pan med adress Lilla Nygatan 23 i Gamla stan, byggdes 1860 och var då stadens första privata bankpalats, och landets första större bankhus. Ritningarna hade upprättads av arkitekt Johan Fredrik Åbom.[1]

1857 hävdade banken att den var den första i världen att anställa kvinnor och 1892 föreslogs att pensionsplaner skulle läggas upp för bankens personal.

1915 flyttade man in i det nya bankpalatset på Kungsträdgårdsgatan 8 ritat av Ivar Tengbom

Internationell recession[redigera | redigera wikitext]

På slutet av 1920-talet spred sig en internationell recession över Europa, och saker och ting kulminerade när Ivar Kreuger dog i Paris i mars 1932. Efter Kreugerkraschen gavs familjen Wallenberg, som var en av huvudägarna i L.M. Ericsson genom Stockholms Enskilda Bank, huvudansvaret i företaget. Jacob Wallenberg var medlem i Internationella Kruegerkommitén, som hade som uppgift att se efter låntagarnas intressen.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Före och under andra världskriget kallade svenska regeringen på bankens ledning för att diskutera handelsavtal med Tyskland, Storbritannien, USA och Finland.

Under kriget, 1939-1941, fick banken ett antal subsidier från det tyska företaget Bosch. Uppköpen gjordes under förutsättningar att Bosch skulle kunna köpa tillbaka sina tillgångar efter kriget. Ett liknande avtal skrevs med Bosch i USA. Den amerikanska regeringen ansåg dock att detta var olagligt, klassade amerikanska Bosch som fiendens tillgångar och konfiskerade det 1943. I augusti 1945 anklagades Wallenbergfamiljen vidare för att samarbeta med nazisterna, vilket gjorde att den amerikanska regeringen nu införde en blockad mot banken, en blockad som lyftes 1947.

Efterkrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Efter kriget, 1946, slöts det första kollektivavtalet för bankanställda, och 1949 introducerades personalhanteringskommittéer med representanter för anställda. 1953 började banken använda sig av "bankbussar", runtkörande bankkontor, och banken moderniserades, inklusive införandet av hålkortsmaskiner. Utbetalning av löner med lönecheckar introducerades 1956 och banken började även lösa in andra bankers checkar.

Under 1960-talet blev banken i högre grad en industribank. Lån till industrier utgjorde hälften av bankens totala lån på totalt 2 miljarder kronor. Nya bankkontor öppnades också, och i slutet av 1960-talet hade banken 52 kontor.

Hopslagning med Skandinaviska Banken[redigera | redigera wikitext]

Den 1 januari 1972 slogs Stockholms Enskilda Bank ihop med Skandinaviska Banken och blev Skandinaviska Enskilda Banken, med mål att kunna möta konkurrensen med andra stora internationella banker. Den nya banken hade 6 730 anställda, 393 kontor, en väletablerad kundkrets och goda relationer med många av Sveriges största företag.

Vid sammanslagningen var Skandinaviska Banken ungefär tre gånger större än Stockholms Enskilda Bank, och familjen Wallenberg var klart kluven i om sammanslagningen skulle ske eller inte. Idén hade ursprungligen tagits fram av Marcus Wallenberg, medan den tidigare styrelseordföranden Jacob Wallenberg var en stor motståndare till idén. Detta skapade viss oro hos bankpersonalen, och i november 1971 begick VD:n Marc Wallenberg självmord, vilket gjorde att familjen inte längre hade någon naturlig efterföljare i branschen.

Styrelseordförande[redigera | redigera wikitext]

År Styrelseordförande
1856–1864 L J Lovén
1864–1871 V Cramér
1871–1874 W Vretman
1875–1881 H Hamilton
1881–1898 F Wretman
1898–1911 Otto Printzsköld
1911–1914 Knut Agathon Wallenberg
1914–1917 Otto Printzsköld
1917–1938 Knut Agathon Wallenberg
1938–1943 Marcus Wallenberg sr
1944–1946 Johannes Hellner
1946–1950 Robert Ljunglöf
1950–1969 Jacob Wallenberg
1969–1971 Marcus Wallenberg

Företagsledare[redigera | redigera wikitext]

År Företagsledare
1856–1886 André Oscar Wallenberg
1886–1911 Knut Agathon Wallenberg
1911–1920 Marcus Wallenberg sr
1920–1927 Joseph Nachmanson
1927–1946 Jacob Wallenberg
1946–1958 Marcus Wallenberg
1958–1971 Marc Wallenberg jr
1971 Hans Munck af Rosenschöld

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia
  1. ^ *Henrik O Andersson & Fredric Bedoire: Bankbyggande i Sverige (Liberförlag 1981) s.422

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Gasslander, Olle (1956-1959). Bank och industriellt genombrott: Stockholms enskilda bank kring sekelskiftet 1900. Stockholm: [Gen.-stab:s lit. anst.]. Libris 8072067 
  • Lindgren, Håkan (1988). Bank, investmentbolag, bankirfirma: Stockholms enskilda bank 1924-1945. Stockholm: [Skandinaviska enskilda banken i samarbete med Institutet för ekonomisk-historisk forskning vid Handelshögsk. (EHF)]. Libris 7750737. ISBN 91-85592-14-5 (inb.) 
  • Lundström, Ragnhild (1999). Bank, industri, utlandsaffärer: Stockholms enskilda bank 1910-1924. Stockholm: Institutet för ekonomisk historisk forskning vid Handelshögsk. (EHF). Libris 7773450. ISBN 91-88595-37-4 (inb.) 
  • Olsson, Ulf (1986). Bank, familj och företagande: Stockholms enskilda bank 1946-1971. Stockholm: [Skandinaviska enskilda banken] i samarbete med Institutet för ekonomisk-historisk forskning vid Handelshögsk. (EHF). Libris 7750736. ISBN 91-85592-10-2 (inb.) 
  • Lindgren Håkan, red (1999). Stockholms Enskilda Bank 1856-1971: ny kunskap, ny förståelse : Nordisk [sic] symposium vid Handelshögsklan den 22 september 1999. Forskningsrapport - Institutet för ekonomisk historisk forskning, Handelshögskolan i Stockholm, 1101-8100 ; 12. Stockholm: Institutet för ekonomisk historisk forskning vid Handelshögskolan i Stockholm. Libris 3011654 
  • Wallenberg, Marcus (1972). Stockholms enskilda bank: 1856-1971. Stockholm. Libris 549177 
Fusionen
  • Eliasson, Anna-Karin; Ericksson Caroline (1985). Den stora bankfusionen: en fallstudie av fusionen mellan Stockholms Enskilda Bank och Skandinaviska Banken. Seminarieuppsatser från Handelshögskolan i Stockholm. Ämneskurs 1, Ekonomisk analys och styrning, 99-0234153-5 ; 1985:5. Stockholm. Libris 512230 
  • Thunholm, Lars-Erik (1996). Den stora fusionen. Stockholm: Fischer. Libris 7596546. ISBN 91-7054-810-2 (inb.)