Erik Gustaf Queckfeldt

Erik Gustaf Queckfeldt, född 14 september 1688 i Ingsberg, Nässjö socken, död 7 augusti 1776 på Stensholms säteri och begravd i Hakarps kyrka, var en svensk militär och karolin som avslutade sin karriär som generallöjtnant.

Han var son till hovrådet hos drottning Kristina Gustaf Gustafsson Queckfeldt och dennes hustru Anna Maria Slatte. Erik Gustaf Queckfeldt fick genom arv Stensholms säteri i sin ägo, där han levde under stora delar av sitt liv. Queckfeldt var, när han dog femtioåtta år efter Karl XII, en av de sista karolinerna som tjänstgjort redan före slaget vid Poltava 1709.

Militär karriär i korthet

• Volontär vid Smålands femmänningsinfanteriregemente 1705
• Korpral vid Upplands tremänningskavalleriregemente 1707
• Kornett vid samma regemente 1709
• Deltog i slaget vid Poltava 1709 - fick där kroppen genomskjuten av en muskötkula
• Medföljde Karl XII till Turkiet senare samma år
• Deltog i krimtatarernas fälttåg mot Ryssland 1711
• Deltog i kalabaliken i Bender 1713
• Löjtnant vid Smålands kavalleriregemente 1714
• Ryttmästare vid samma regemente 1715
• Menig vid Kunglig Majestäts Drabanter och Livskvadron 1718
• Korpral vid samma förband 1720
• Adjutant vid Livdrabantkåren 1743
• Löjtnant vid Livdrabantkåren 1746
• Överste vid Jönköpings regemente 1747
• Generalmajor 1756
• Ordförande i Generalkrigsrätten 1758
• Generallöjtnant 1759

Referenser

• Lago, Eskil (1952): Erik Gustaf Queckfeldt - en av de sista karolinerna. Hakarps krönika.
• Lewenhaupt, Adam (1920-1921). Karl XII:s officerare. Stockholm. Libris 273321 
• Rangordningen i dess utformning 1735
• Qveckfeldt i Nordisk familjebok (första upplagan, 1889)