Ernst Klein
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Ernst Klein, född 1937, är en svensk tidningsman. Han var ordförande för SECO 1955-56. Han engagerade sig tidigt i Folkpartiet och blev ordförande Sveriges liberala studentförbund 1959–60. Förbundssekreterare Folkpartiets ungdomsförbund 1961. Vice ordförande 1961–62.
Han kom till Expressen 1962, där han var verksam till 1990. Där var han ledarskribent, politisk redaktör (1968–75), USA-korrespondent (1975–77) och utrikeschef (1977–90). Han var chefredaktör för Östgöta Correspondenten 1990–98.
Ernst Klein är son till Oskar Klein och brorson till journalisten Ernst Klein (1887–1937). Han är farbror till journalisten och prästen Helle Klein.
Bibliografi
- Det hatade Israel (med Per Ahlmark och Thomas Hammarberg, 1970)
- Jimmy Carter (1977)
- Om pressen kommer (med Ulf Nilson, 1997).
- Israel och Säkerheten (med Hadar Cars, 2006)
Källor
Litteratur
- Patrick Krassén & Erik List: "60 år av radikalism. Liberala Studentförbundets historia 1947-2007" (2007)
| Företrädare: Birger Möller |
Ordförande i Sveriges liberala studentförbund 1959–1960 |
Efterträdare: Hadar Cars |
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.