Essä
Essä, även essay, (av franskans essai, "försök"), ursprunglig beteckning för en kort avhandling över ett vetenskapligt ämne och med populärt framställningssätt. Fransmannen Montaigne var den förste, som 1580 utgav skrifter med denna titel, och med honom till förebild offentliggjorde Francis Bacon (1597) sina berömda "essays", vilka i den engelska litteraturen blev förelöparna till en mängd uppsatser av samma slag. På 1700-talet utvecklades essäformen av bland andra John Dryden, Joseph Addison och Richard Steele.
Med essä förstår man numera företrädesvis en uppsats, vilken i ett lättfattligt språk och med anknytning till en given händelse eller till en viktig litterär företeelse behandlar någon dagsaktuell fråga. Essäer av detta slag har utgivits av bland andra Thomas Babington Macaulay, Thomas Carlyle och Ralph Waldo Emerson.
Under 1900-talet har denna genre, allteftersom tidskriftlitteraturens tillväxt, spritt sig till de flesta europeiska litteraturer. Bland berömda svenska essäister märks Viktor Rydberg, Ola Hansson, Verner von Heidenstam, Oscar Levertin, Frans G. Bengtsson och Horace Engdahl.
Essän som koncept har också tagits i anspråk inom andra medier utöver det skrivna ordet. Den fotografiska essän ämnar utforska ett ämne eller händelse genom en komponerad serie fotografier, ibland med en tillhörande text. Videoessän kan ses som en underkategori till dokumentärfilmen, men också som en kritisk kommentar av denna. Mycket av tekniken och stilen hos en videoessä hämtas från den dokumentära filmens, men dess fokus ligger mer i att öppet skildra ett tema eller en idé med bistående av fakta (på samma sätt som den skrivna essän tar sig an fakta med skönlitterära metoder). Exempel på videoessäer som haft stor genomslagskraft under 2000-talet är Michael Moores Fahrenheit 9/11 och Morgan Spurlocks Super Size Me.
En essä kan i korthet beskrivas som en faktabaserad text, som är personligt hållen.
Se även
Källor
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
