Kalligrafi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kalligrafi av Sun Yat-Sen.

Kalligrafi (av grekiska: καλλος, kallos, skönhet och γραφος, graphos, skriva) är konsten att skriva vackert, eller, skrivandet som konst. Utövarna kallas kalligraf, kalligrafer.

Östasiatisk kalligrafi[redigera | redigera wikitext]

I kinesisk, koreansk, vietnamesisk och japansk konst har kalligrafin (kinesiska shufa 書法, japanska shodo 書道) haft en stark ställning under mycket lång tid, i Kina ända sedan man började med mjuka penslar under Handynastin för omkring 2.000 år sedan, och i detta kulturområde avses med kalligrafi vanligtivs penselskrift, även om man numera också kan tala om "kalligrafi med penna". Kalligrafi var i det gamla Kina ett av en lärd persons fyra måsten och konsten har fortfarande en mycket hög status.

Japansk kalligrafi

Verktyg (kinesiska/japanska namn)[redigera | redigera wikitext]

  • yan/suzuri: rivsten, där man river tuschstången och blandar med vatten
  • mo/sumi: tuschstång
  • moshui/shodoueki: flytande tusch
  • /mizusashi: vattenbehållare
  • bi/fude: pensel att skriva med
  • /kofude: mindre pensel att signera sitt verk med
  • zhen/bunchin: tyngder att hålla ner sitt papper med
  • huazhan/shitajiki: ett mjukt skrivunderlägg
  • zhi/: rispapper

På kinesiska räknas pensel, tuschstången, papper och rivstenen tillsammans som Studerkammarens fyra skatter (wenfang sibao).

Kända kinesiska kalligrafer[redigera | redigera wikitext]

Kända japanska kalligrafer[redigera | redigera wikitext]

  • Kūkai
  • Kejsare Saga
  • Tachibana no Hayanari
  • Ono Michikaze
  • Fujiwara no Sukemasa
  • Fujiwara no Yukinari
  • Hon'ami Kōetsu
  • Konoe Nobutada
  • Shokado Shojo
  • Ryōkan
  • Yamaoka Tesshu
  • Igaki Hokujo

Kända koreanska kalligrafer[redigera | redigera wikitext]

  • Kim Jeong-hui
  • Kim Myeong-hui
  • Han Seok-bong
  • Kung Sejong
  • Yi I
  • Yi Hwang
  • Yi Sun-sin

Arabisk och islamisk kalligrafi[redigera | redigera wikitext]

Ett verk av en student som övar på arabisk kalligrafi med bambupennor (aqlaam, pluralis av qalam). Studenten använder brunt bläck och försöker skriva av lärarens kalligrafiska skrift (i svart).
Västerländsk kalligrafi av Denis Brown, 2004

Den islamiska konstens anikonism kompenserade konstnärerna med mycket dekorativt utförda Korancitat, särskilt i den kufiska skriften. Den islamiska kalligrafin har en mycket lång obruten tradition. Kalligrafin utvecklades i synnerhet i Iran.

Europeisk kalligrafi[redigera | redigera wikitext]

I Europa har kalligrafin en mer fragmentarisk historia med den medeltida bokkonsten (The Book of Kells, The Book of Durruw, The Lindisfarne Gospels) som en höjdpunkt, även om den aldrig kom att utvecklas till en konstform i sig själv på det sätt som den gjorde i Östasien. Efter medeltiden har den arabiska kalligrafin haft ett direkt inflytande på barockens snirklig utformade dokument. (Se till exempel Jan van der Velde d.ä..) Både i den islamiska och i den Europeiska konsthistorien avses med kalligrafi pennskrift. Efter boktryckarkonsten har kalligrafin i väst fått en allt mer underordnad roll men lever vidare i till exempel namnteckningar. Graffitikonstens tags och dess okonventionella behandling av bokstavsbilden i Wildstyle visar på ett helt nytt område för kalligrafins utveckling, och här kan man istället tala om ett kraftigt uppsving i nutiden.

Kända europeiska kalligrafer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Johnstone, Edward: Writing & Illuminating & Lettering. London 1927.
  • Frigyes, Paul: Svensk Skönskrift. Fischer, Sthlm 1993.