Ester Henning

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ester Henning
Ester Henning.jpg
Född28 oktober 1887
Yngshyttan, Sverige Sverige
Död1 maj 1985 (97 år)
Stockholm
Konstnärskap
År aktiv1900-talet, Sverige Sverige
UtbildningTekniska högskolan
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Ester Matilda Henning, född 28 oktober 1887[1] i byn Yngshyttan, Färnebo församling[1] i Värmland, död 1 maj 1985[1] på Solberga sjukhus i Brännkyrka församling i Stockholm, var en svensk skulptör och målare.

Ester Henning växte upp som dotter i en skomakarfamilj i Mora, dit familjen hade flyttat när hon var liten. Vid tolv års ålder och efter fyra års skolgång började hon tjäna som piga, först i Mora senare i Stockholm. Hon flyttade till Stockholm efter att ha bestämt sig för att bli konstnär, och skrev där in sig 1911 på konsthantverksutbildningen på Tekniska skolan. Hon arbetade med sin konst, samtidigt som hon försörjde sig som hembiträde, syflicka och diskerska.

Två av Ester Hennings skulpturer göts i brons och hennes konst återgavs också på samtida vykort. År 1916 insjuknade hon, omhändertog av polis och lades in på Katarina sjukhus. En tid bodde hon hemma hos föräldrarna, och skrevs senare in på Säters sjukhus 1919 efter att ha slagit modern i huvudet med en stekpanna. Hon tillbringade resten av livet på sjukhus, på Uppsala hospital och på Långbro, Beckomberga och Solberga sjukhus. En vändpunkt kom 1936, sedan hennes konstnärliga förmåga uppmärksammats av en kurator på Beckomberga sjukhus. Hon fick då arbetsmaterial och tecknade, målade, skulpterade och broderade.

Hennes verk ställdes ut första gången i samlingsutställningen Schizofren konst på God konst i Göteborg tillsamman med verk av Ernst Josephson och Carl Fredrik Hilloch har senare visats på mindre separatutställningar i Stockholm. [2]

Konstverk av Ester Henning finns på Nationalmuseum[3], men också på Moderna museet[4] och hos privata samlare. Hennes konst har bland annat ställts ut på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1970 och på Bror Hjorths Hus i Uppsala 2001. En dokumentärfilm om Ester Henning, Konstnärinnan på avd. 22, har visats på SVT.

Kuratorn Janny-Lisa Clason testamenterade 2002 medel till en stiftelse med syfte att bevara Ester Hennings konst och stödja konst och dokument speciellt med anknytning till psykiatri. Stiftelsen står bakom en webbplats som dokumenterar Ester Hennings konstnärskap.[5]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Anna Jörgensdotter: Drömmen om Ester utgiven 2015 ISBN 9789100141738
  • Irja Bergström: Ensam fågel - jag vet vem det är: Ester Henning - konstnärinna på hospital', avhandling på Göteborgs universitet 1989, Mölndal 1989, ISBN 91-7900-753-8
  • Irja Bergström: Ester Henning: kvinnoöde, konstnärsdröm, anstaltsliv, Carlssons bokförlag, Stockholm 2001, ISBN 91-7203-365-7

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ Svenskt konstnärslexikon del III sid 106 Allhems Förlag Malmö
  3. ^ Ester Henning i Nationalmuseumets samlingar
  4. ^ Moderna museet
  5. ^ ”esterhenning.se”. Janny-Lisa Clasons Stiftelse. http://esterhenning.se/. Läst 5 februari 2020. 
  6. ^ ”Konstnärinnan på avd. 22 (2009) - SFdb”. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=67629. Läst 16 januari 2020. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]