Europeiska sjukförsäkringskortet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ett europeiskt sjukförsäkringskort utfärdat i Tyskland.

Det europeiska sjukförsäkringskortet (finlandssvenska: europeiska sjukvårdskortet[1]) är ett så kallat intyg för utlandet som styrker innehavarens rätt till nödvändig sjukvård vid tillfälliga vistelser i andra medlemsstater inom Europeiska unionen än den där personen i fråga är sjukförsäkrad enligt socialförsäkringsförordningen.[2] Kortet gäller även för Island, Liechtenstein och Norge genom EES-avtalet[3][4] samt Schweiz och Storbritannien genom bilaterala avtal. För andra stater krävs i regel en privat reseförsäkring.

Syftet med det europeiska sjukförsäkringskortet är att personer ska kunna röra sig fritt mellan medlemsstaterna utan att behöva avbryta sin resa på grund av sjukdom. Kortet utfärdas av de ansvariga nationella försäkringsmyndigheterna, till exempel Försäkringskassan i Sverige och Folkpensionsanstalten i Finland, i enlighet med en enhetlig modell som fastställts av administrativa kommissionen.[5] Kortet ger innehavaren rätt till nödvändig vård av det allmänna sjukvårdssystemet på samma villkor som de egna medborgarna i en medlemsstat.[6] Till exempel ska innehavare av kortet inte omfattas av högre patientavgifter än de inhemska invånarna. Nödvändig vård inbegriper bland annat akutsjukvård, vård för kroniska eller långvariga sjukdomar (inbegripet provtagningar och medicinska kontroller) samt all vård relaterad till graviditet eller förlossning. Kortet gäller dock inte vid resor som företas i syfte att få vård; för detta krävs ett så kallat S2-intyg. Det är vårdgivaren som på medicinska grunder i slutändan avgör vad som är nödvändig vård. Kostnaden för vården faktureras till den försäkringsmyndighet som har utfärdat kortet.[7] Det europeiska sjukförsäkringskortet täcker inte kostnader vid hemresa utanför Norden, till exempel med ambulansflyg, utan detta kräver en privat reseförsäkring. Eftersom kortet saknar ett fotografi av innehavaren behöver normalt även en giltig resehandling eller annan typ av legitimationshandling uppvisas.

Det europeiska sjukförsäkringskortet infördes den 1 juni 2004 och ersatte det tidigare systemet med pappersintyg,[8][9][10] som kallades intyg för rätt till sjukvårdsförmåner under tillfällig vistelse i en medlemsstat och hade beteckningen E 111. Vid behov kan ett tillfälligt intyg utfärdas av en försäkringsmyndighet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Det europeiska sjukvårdskortet”. Folkpensionsanstalten. 7 augusti 2020. https://www.kela.fi/web/sv/europeiska-sjukvardskortet. Läst 6 juli 2021. 
  2. ^ ”Europeiska sjukförsäkringskortet”. Europeiska kommissionen. https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=559&langId=sv. Läst 5 juli 2021. 
  3. ^ ”Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 76/2011 av den 1 juli 2011 om ändring av bilaga VI (Social trygghet) och protokoll 37 till EES-avtalet”. EUT L 262, 6.10.2010, s. 33–43. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:22011D0076. 
  4. ^ ”Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 27/2016 av den 5 februari 2016 om ändring av bilaga VI (Social trygghet) till EES-avtalet”. EUT L 189, 20.7.2017, s. 43–44. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:22011D0076. 
  5. ^ ”Beslut nr S2 av den 12 juni 2009 om tekniska specifikationer för det europeiska sjukförsäkringskortet (2010/C 106/09)”. EUT C 106, 24.4.2010, s. 26–39. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010D0424(09). 
  6. ^ ”Resa utomlands”. Försäkringskassan. https://www.forsakringskassan.se/privatpers/resa_arbeta_studera_eller_fa_vard_utomlands/resa_utomlands. Läst 6 juli 2021. 
  7. ^ ”Beslut nr S1 av den 12 juni 2009 om det europeiska sjukförsäkringskortet (2010/C 106/08)”. EUT C 106, 24.4.2010, s. 23–25. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010D0424(08). 
  8. ^ ”Beslut nr 189 av den 18 juni 2003 om att ersätta de blanketter som behövs för att tillämpa rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 i fråga om tillgång till vård vid tillfällig vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten eller bosättningslandet med det europeiska sjukförsäkringskortet (2003/751/EG)”. EUT L 276, 27.10.2003, s. 1–3. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32003D0751. 
  9. ^ ”Beslut nr 190 av den 18 juni 2003 om tekniska specifikationer för det europeiska sjukförsäkringskortet (2003/752/EG)”. EUT L 276, 27.10.2003, s. 4–18. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32003D0752. 
  10. ^ ”Beslut nr 191 av den 18 juni 2003 om att ersätta blanketterna E 111 och E 111 B med det europeiska sjukförsäkringskortet (2003/753/EG)”. EUT L 276, 27.10.2003, s. 19–21. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32003D0753. 
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.