Europeiska stabilitetsmekanismen

Från Wikipedia
Version från den 30 november 2017 kl. 16.17 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 2 som döda. #IABot (v1.6.1))

Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) är en permanent mekanism som inrättades den 27 september 2012 inom euroområdet. Den omfattar samtliga av Europeiska unionens medlemsstater som ingår i euroområdet och kommer att ersätta Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) och Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM). Syftet med mekanismen är att trygga stabiliteten i euroområdet i sin helhet.

Europeiska rådet beslutade vid sitt toppmöte den 24 mars till den 25 mars 2011 att anta den fördragsändring som krävs för att ESM ska kunna inrättas.[1] Fördragsändringen trädde i kraft den 1 maj 2013.[2]

Klaus Regling är verkställande chef för ESM sedan dess inrättande 2012. Han omvaldes för ytterligare en femåriga mandatperiod den 20 februari 2017 av ESM:s beslutande organ.

Kapital

ESM:s faktiska utlåningskapacitet kommer att innefatta minst 500 miljarder euro. Minst vart femte år ska en utvärdering göras om huruvida utlåningskapaciteten är tillräcklig eller ej.

Rättslig grund

För att ESM ska kunna inrättas krävs en fördragsändring av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Ändringen innebär ett tillägg av följande stycke till artikel 136 i fördraget:

De medlemsstater som har euron som valuta får inrätta en stabilitetsmekanism, som ska aktiveras om det är absolut nödvändigt för att trygga stabiliteten i euroområdet som helhet. Beviljandet av begärt finansiellt stöd enligt mekanismen ska vara underkastat strikt villkorlighet.

Fördragsändringen måste ratificeras av alla medlemsstater i hela unionen innan den kan träda i kraft. Ändringen är en förutsättning för att ESM ska kunna inrättas, men innebär inte per automatik att mekanismen skapas. ESM kommer istället att inrättas genom ett separat mellanstatligt fördrag, inklusive en stadga för organisationen. ESM kommer att ha sitt säte i Luxemburg och ledas av ESM-rådet, bestående av euroområdets finansministrar. Kommissionens kommissionär med ansvar för ekonomiska och monetära frågor liksom Europeiska centralbankens ordförande kommer att ha observatörstatus. ESM-rådet ska utse en ordförande bland sina röstberättigade medlemmar.

Fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen

Den 11 juli 2011 undertecknades euroområdets finansministrar ett separat mellanstatligt fördrag, fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen, som inrättar mekanismen. Innan fördraget kunde träda i kraft var det tvunget att ratificeras av de medlemsstater som har euron som valuta. Senast den 31 december 2012 var det tänkt att fördraget skulle ha godkänts av minst 95 % av dess medlemsstater för att kunna träda i kraft som planerat enligt Europeiska rådet.[3] Den 2 februari 2012 signerade representanter för euroområdet dock en ny version av fördraget, som planerades träda i kraft den 1 juli 2012, istället för den 1 januari 2013 som det var tänkt med det ursprungliga fördraget.[4][5] På grund av en utdragen ratificeringsprocess försenades ikraftträdandet och fördraget trädde i kraft först den 27 september 2012.[6][7] Eftersom Estland som enda medlemsstat inte hade ratificerat fördraget vid denna tidpunkt, är det inte tillämpligt för Estland förrän denna medlemsstat har deponerat sina ratificeringsinstrument.

Beslutsfattande

ESM högsta beslutande organ kommer att vara ESM-rådet. Rådet har till uppgift att besluta i frågor som rör:

  1. Beviljande av finansiellt stöd.
  2. Villkor för finansiellt stöd.
  3. ESM:s utlåningskapacitet.
  4. Ändringar i uppsättningen av instrument

Beslut fattas genom så kallad ömsesidig överenskommelse, det vill säga ett beslut fattas genom enhällighet bland de medlemsstater som deltar i omröstningen. Således hindrar inte en medlemsstat att ett beslut fattas genom att lägga ned sin röst.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ ”Europeiska rådets beslut av den 25 mars 2011 om ändring av artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt vad gäller en stabilitetsmekanism för de medlemsstater som har euron som valuta (2011/199/EU)”. EUT L 91, 6.4.2011, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:091:0001:0002:SV:PDF. 
  2. ^ ”EUROPEAN COUNCIL DECISION amending Article 136 of the Treaty on the Functioning of the European Union with regard to a stability mechanism for Member States whose currency is the euro” (på engelska). Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/policies/agreements/search-the-agreements-database?command=details&id=&lang=sv&aid=2011030&doclang=EN%22. Läst 3 maj 2013. [död länk]
  3. ^ ”Treaty establishing the European Stability Mechanism (ESM) signed” (på engelska). Europeiska kommissionen. 11 juli 2011. http://ec.europa.eu/economy_finance/articles/financial_operations/2011-07-11-esm-treaty_en.htm. 
  4. ^ ”EU leaders agree on permanent eurozone fund” (på engelska). EUobserver. 30 januari 2012. http://euobserver.com/1016/115074. 
  5. ^ ”Treaty establishing the European Stability Mechanism (ESM)” (på engelska). Europeiska unionens råd. 2 februari 2012. Arkiverad från originalet den 27 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120227134823/http://www.european-council.europa.eu/media/582311/05-tesm2.en12.pdf. 
  6. ^ ”Germany to delay eurozone bail-out fund” (på engelska). EUobserver. 21 juni 2012. http://euobserver.com/18/116718. Läst 21 juni 2012. 
  7. ^ ”Agreement details” (på engelska). Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/policies/agreements/search-the-agreements-database?command=details&id=&lang=sv&aid=2012002&doclang=EN%22. [död länk]

Webbkällor

Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.