Fältsork

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fältsork
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Feldmaus Microtus arvalis.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
ÖverfamiljMusliknande gnagare
Myomorpha
FamiljCricetidae
UnderfamiljSorkar
Arvicolinae
SläkteÅkersorkar
Microtus
ArtFältsork
M. arvalis
Vetenskapligt namn
§ Microtus arvalis
AuktorPallas, 1778
Hitta fler artiklar om djur med

Fältsorken (Microtus arvalis) är en art i underfamiljen sorkar. Den är mycket lik åkersorken.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Pälsen är ovan mörkt gråbrun, ljusnande på sidorna och rent grå på undersidan och fötterna. Kroppens längd är omkring 100 till 120 millimeter, ej inräknat svansen på 30 till 45 millimeters längd. Vikten är upp till 45 gram.[2]

Jämförd med åkersorken är fältsorkens päls kortare och mjukare.[3]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Fältsorken uppträder främst under kväll till natt. Den gräver gångar på eller nära markytan (under vintern mellan snötäcket och markytan). Boet byggs av gräs och strå, speciellt under vintern under jorden, och kan innehålla födomagasin med upp till 3 kg mat. Fältsorken lever framför allt av gröna växtdelar som gräs, klövrar och liknande, rötter, potatis, frön och frukt[2]

Till skillnad mot åkersorken undviker den fuktigare biotoper och föredrar torr ängsmark, speciellt lågväxt sådan. Den bebor gärna även betad mark. Fältsorken gräver gärna gångar.[4]

Infångade exemplar har ett kort och pipande läte. Däremot förekommer hos åkersorken ett långsträckt läte med flera stavelser.[3]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten blir mycket tidigt könsmogen, honorna till och med ibland medan de fortfarande diar.[4]

Efter 16 till 24 dagars dräktighet föder honan 4 till 13 ungar, vanligtvis dock 5 till 6, med en vikt på mellan 1 och 3 gram. Den kan få upp till 5 kullar per år, vanligen 2 till 3. Ungarna öppnar ögonen efter ungefär en vecka. De diar i omkring 2 veckor.[2]

Revir[redigera | redigera wikitext]

Hanarna har revir omfattande omkring 1500 m², honorna omkring 400 m².[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den lever i mellersta kontinentala Europa med nordgräns i Jylland, sydgräns fram till, men inte inklusive, medelhavsområdet och österut till mellersta Asien. Förutom Jylland saknas den i Skandinavien.[4]

Andra namn[redigera | redigera wikitext]

Fältsorken kallas också sydlig åkersork[2].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Microtus arvalisIUCN:s rödlista, auktor: Amori, G., Hutterer, R., Kryštufek, B., Yigit, N., Mitsain, G. & Muñoz, L.J.P. 2008, besökt 18 november 2010.
  2. ^ [a b c d] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 274-275. ISBN 91-1-864142-3 
  3. ^ [a b] Frank, Fritz (1953). ”Die feldmammologische Unterscheidung von Feldmaus und Erdmaus” (på tyska) (pdf). Bonner Zoologische Beiträge. sid. 13-16. http://www.zoologicalbulletin.de/BzB_Volumes/Volume_04_1_2/013_016_BZB04_1_2_Frank_Fritz.PDF. Läst 16 januari 2018. 
  4. ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 114. ISBN 91-46-16576-2