Färgreseda

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gulreseda
Reseda lutea
Ej att förväxla med Gulreseda.
Färgreseda
Reseda luteola (inflorescense).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningKålordningen
Brassicales
FamiljResedaväxter
Resedaceae
SläkteResedor
Reseda
ArtFärgreseda
R. luteola
Vetenskapligt namn
§ Reseda luteola L.
Synonymer
*1. Växtens topp *2. Blad från stjälkens bas *3. Blomma, förstoring × 5 *4. Mognande frukt, förstoring × 4 *5. Frö, förstoring × 10

  • 1. Växtens topp
  • 2. Blad från stjälkens bas
  • 3. Blomma, förstoring × 5
  • 4. Mognande frukt, förstoring × 4
  • 5. Frö, förstoring × 10
  • Hitta fler artiklar om växter med

    Färgreseda (vau, wau) (Reseda luteola L.) är en art i familjen resedaväxter.

    Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

    Färgreseda är tvåårig, tvåhjärtbladig och växer med upp till 1,5 m höga stjälkar, som ofta grenas upptill. Smala, i kanten ofta vågiga blad finns strödda längs stjälken. Rötterna växer djupt ned.

    Sammansatt klase

    De gula blommorna med fyra foderblad och fyra kronblad sitter i små sammansatta klasar.[1]

    Den gula färgen skapas av luteolin.

    Blomningstiden är juli — augusti.

    Antalet ståndare varierar, men är alltid mycket stort. En enda pistill sitter mer eller mindre gömd bland alla ståndarna. Detta gynnar självbefruktning under medverkan av vildbin, flugor och skalbaggar.

    Fröet är mycket litet, och väger bara 0,2 μg.

    Kromosomtal 2n = 28.

    Habitat[redigera | redigera wikitext]

    Allmänt förekommande i Centraleuropa, Sydeuropa och i Afrika längs Medelhavet. Saknas i östligaste Europa.

    Förekommer på några platser i Nordamerika, men är inte ursprunglig där.

    Färgreseda är inte ursprunglig i Sverige, men kan återfinnas förvildad från odlingar, där färgreseda odlats som färgväxt, huvudsakligen i landets sydliga delar.

    Växten kan återfinnas i hamnområden, där den spritts från fartyg, som färdats vid kuster, där färgreseda är vanlig.

    Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

    Biotop[redigera | redigera wikitext]

    Sandig kulturpåverkad mark. Behöver mycket sol, och gynnas av kalkhaltig mark. Till och med fröna drar nytta av att exponeras för sol-ljus.

    Etymologi[redigera | redigera wikitext]

    Reseda kommer av latin resedare = lindra. Detta med anledning av att resedaarter i äldre tider använts som medicinalväxt.

    Luteola betyder gulaktig, av latin luteus = gul.

    Användning[redigera | redigera wikitext]

    Färgreseda är som namnet antyder en färgväxt. Den ger åt ylle, silke, linne och bomull en hållbar gul färg.

    Fröna innehåller upp till 40 % olja, som kan bearbetas till en klar fernissa för bl a oljemålningar.

    I odlingar av färgreseda börjar skörden ungefär två veckor efter det blomningen börjat. Det skördade snabbtorkas vid 40° — 60° temperatur. Torrmasseutbytet blir 40 — 45 deciton/hektar vilket innebär 60 — 100 kg/hektar användbart material för färgberedning.

    Medicinskt verksamma innehållsämnen[redigera | redigera wikitext]

    Traditionellt har resedaarter i äldre tider använts inom folkmedicin.

    Färgreseda innehåller huvudsakligen glukobarbarin, en glukocynat. När växtdelar krossas omvandlas glukobarbarin med hjälp av ett enzym till barbarin, 5-fenyl-1,3-oxazolidin-2-tion.

    Ett annat enzym omvandlar långsamt barbarin till resedin, 5-fenyl-1,3-oxazolidin-2-tion. Ibland har ämnet benämnts resedinin.

    Barbarin och resedin kan på sätt och vis kallas alkaloider, trots att de egentligen inte finns i oskadade växtdelar, utan bildas först sedan växtdelarna skadats.

    Luteolin, som finns i blommorna, har visat sig verksamt vid hävande av septisk chock.

    Glucobarbarin, liksom andra glucosinolater, är kända för att locka kålfjärilshonor (Pieris brassicae) för äggläggning.

    Exakt på vad sätt barbarin och resedin verkar medicinskt är hittills föga känt.

    Bilder[redigera | redigera wikitext]

    Se även[redigera | redigera wikitext]

    Växtfärgning

    Referenser[redigera | redigera wikitext]

    Noter[redigera | redigera wikitext]

    1. ^ Davies, Paul; Bob Gibbons. Field Guide to Wild Flowers of Southern Europe. The Crowood Press Ltd 

    Externa länkar[redigera | redigera wikitext]