Fakir

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Fakir, eller faqir (Arabiska: فقیر 'fattig') är en sufi; mystiker/asketiker som har tagit löfte om fattigdom och hängivit sig åt gudsdyrkan, som avstår från alla relationer och ägodelar. Fakir förekommer i Mellanöstern och Sydasien. En fakir är upplärd självförsörjande och endast begär det andliga behovet av Gud. Ordet härleds ur arabiska faqr (فقر , "fattigdom") och är både språkligt och innehållsmässigt synonymt med den persiska benämningen dervisch.

Ordet kan också referera till undergörare; sufistiska och hinduistiska asketer, eller i överförd bemärkelse cirkusartister, som plågar sig själva. En stereotyp bild av fakiren är en halvnaken man som utan ansträngning går på glödande kol, sitter eller sover på en spikmatta, genomborrar sin kropp eller svävar fritt i luften o.dyl.

Se även[redigera | redigera wikitext]