Nimatullahi

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Nimatullahi eller Nematollāhī (persiska: نعمتاللهی) (även stavat som "Nimatollahi", "Nematollahi" eller "Ni'matallahi) är en iransk sufiorden (tariqa) med ursprung i Iran. Enligt Moojan Momen var antalet Ni'matullahi i Iran år 1980 mellan 50 000 och 350 000.[1] Efter utvandringen av Dr Javad Nurbakhsh och andra dervischer efter den iranska revolutionen 1979 har tariqa lockat många anhängare utanför Iran, främst i Europa, Västafrika och Nordamerika , även om den första khaniqa utanför Iran bildades i San Francisco, Kalifornien, USA 1975 några år innan revolutionen i Iran.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Orden är uppkallad efter Shah Nimatullah (Nur ad-Din Ni'matullah Wali), som på 1300-talet grundade orden. Han var bosatt och sedan begravd i Mahan, Iran, där hans grav fortfarande är en viktig plats för pilgrimer. Shah Ni'matallahi var en lärjunge till Qadiri sufi Abdallah Yafi. En succession av sufimästare (kallad Silsilah) sträcker sig tillbaka till Maruf Karkhi.[2]

Dr Javad Nurbakhsh tog ledningen i Ni'matuTllahi-ordern år 1953 efter döden av hans föregångare Munis Ali Shad Dhu al-Riyastain. Dr. Nurbakhsh inledde en omfattande utbyggnad av orden i Iran. På 1970-talet anslöt sig besökare från USA till orden, medan de var i Iran. År 1974 åkte Dr. Nurbakhsh till USA och beslöt sig för att det fanns ett behov av att upprätta regelbundna khanaqas där. År 1979 flydde Dr. Nurbakhsh Iran och den repressiva regimen som inte uppskattade alternativa religiösa auktoriteter. Han bodde i USA tills han flyttade till England 1983. I början av 1990-talet fanns nio Ni'matullahi khanaqas i USA. Deltagarna på den östra kusten som Boston, New York och Washington var nästan endast amerikaner, medan i Kalifornien var ungefär hälften amerikaner och hälften iranier, med medlemmar från olika religiösa bakgrunder, och inte endast från shiaislam.[3]

Idag har orden utvidgats till områden som Mexiko, Ryssland, västra Afrika och Spanien.

Aktiviteter[redigera | redigera wikitext]

Ordens många publikationer innehåller bland annat tidningen SUFI som släpps två gånger per år. Khaniqahi Nimatullahi publicerar på persiska, engelska och andra språk, Dr Nurbakhshs sju volymer som behandlar tillstånd och stationer på sufivägen, hans förklaring av innebörden av mystisk sufiterminologi i tolv volymer, och hans mycket kommenterade biografier av de stora historiska mästarna av vägen. Ordens nutida sociala aktiviteter innefattar upprättandet av kliniker och vårdcentraler i fattiga områden i Västafrika, där orden har lockat många anhängare.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Momen, Moojan (1985). An Introduction to Shia islam. Yale University Press. sid. 215 
  2. ^ Lings, Martin (1975). What is sufism?. sid. 120 
  3. ^ Liyakat Nathani Takim (2009). Shi'ism i Amerika. New York: New York University Press. sid. 43 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]