Ultramarinflugsnappare
| Ultramarinflugsnappare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Flugsnappare Muscicapidae |
| Släkte | Ficedula |
| Art | Ultramarinflugsnappare F. superciliaris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ficedula superciliaris | |
| Auktor | (Jerdon, 1840) |
Ultramarinflugsnappare[2] (Ficedula superciliaris) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[3][4] Den förekommer i bergstrakter i Himalaya, men har sällsynt påträffats västerut till Iran. Världsbeståndet anses vara livskraftigt.
Kännetecken[redigera | redigera wikitext]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Ultramarinflugsnapparen är en 12 centimeter lång fågel där hanen känns igen djupblå ovansida och bröstsida samt vit undersida. Underarten superciliaris har även ett vitt ögonbrynsstreck som börjar ovanför ögat, vilket aestigma saknar. Honan är brunaktig med gråbrun bröstsida (där hanen är blå) samt saknar olikt sina närmaste släktingar rostton på övergump och övre stjärttäckare.[5]
-
Hona i Himachal Pradesh, Indien. -
Hane av underarten aestigma i Bhutan. -
Hane av underarten superciliaris i Västra Ghats.
.jpg)
Läten[redigera | redigera wikitext]
Under häckningstid är ultramarinflugsnapparen en ljudlig fågel som konstant varnar, med korta och stigande gnisselljud följda av en snabb staccatodrill eller ett lägre och malande skramlande läte. Sången är en rätt svag, ljus och ryckig ramsa.[6]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Ultramarinflugsnappare häckar i Himalaya och delas in i två underarter med följande utbredning:[3]
- superciliaris – norra Pakistan till Nepal och Sikkim, vintertid till centrala Indien
- aestigma – Bhutan till sydöstra Tibet, sydvästra Kina, Myanmar och norra Indien
Den har även påträffats i Bangladesh[1] och 25 april 2009 observerades tre individer i Iran[7].
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Arten häckar i skog på mellan 1800 och 3200 meters höjd och övervintrar i öppet skogslandskap, fruktträdgårdar, trädgårdar och parker ner till 150 meters höjd. Arten ses oftast ensam eller i par under häckningssäsongen, men kan vintertid uppträda i artblandade flockar. Den födosöker främst i trädens övre och mellersta delar på jakt efter små ryggradslösa djur som flugor och skalbaggar och håller sig inne i vegetationen, sällan i det öppna. När den är oroad vippar den eller reser på stjärten och bröstar sig.[6]
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Ultramarinflugsnappare häckar från mitten av april till början av juli. Båda könen bygger det skålformade boet av mossa, gräs, bark, djurhår och växtfibrer som de placerar upp till sju meter över marken i ett trädhål eller i en holk. Honan lägger tre till fyra ägg som främst honan men även hanen ruvar i tolv till 13 dagar.[6]
_I_IMG_6735.jpg)
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som alltifrån vida spridd och vanlig till mindre vanlig.[8]
Namn[redigera | redigera wikitext]
Ultramarin är ett samlingsnamn på en grupp blåaktiga pigment. Fågelns vetenskapliga artnamn superciliaris betyder "ögonbrynad", efter latinets supercilium för "ögonbryn".[9]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Birdlife International 2020 Ficedula superciliaris . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
- ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ [a b c] Clement, P. & de Juana, E. (2018). Ultramarine Flycatcher (Ficedula superciliaris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59072 3 maj 2018).
- ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 202. ISBN 978-84-941892-9-6
- ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör ultramarinflugsnappare.
Wikispecies har information om Ficedula superciliaris.- Läten på xeno-canto.org
|